Just nu sitter jag här tillsammans med mig själv, hostande och snörvlande, och försöker tänka förnuftigt.
– Du Nilsson, inte åker du väl upp till Fiket och tittar på EM-kvalmatchen mot Färöarna, så förkyld som du är?
– Nej, självklart inte. Det är alldeles för stor risk. Ni får hojta och dricka öl utan mig. Jag kan ju se matchen på tv hemma i soffan. Och jag har öl.
– Klokt!
”Men...”
– Vadå men?
– Jag menar... Nej, ingenting, jag stannar hemma!”
En kvinna, som har jobbat inom åldringsvården på Gotland, vill att jag skriver om hur det är att arbeta inom regional respektive privat vård på Gotland. Jag säger att jag inte har tillräcklig kunskap för att jämföra.
– Men du kan väl i alla fall skriva att regionens äldreboende i Hemse och Roma är två mycket bra arbetsplatser, säger hon.
– Ja, det kan jag.
Några dagar senare talar jag med Örjan Håkansson, 85 år, bosatt på äldreboendet i Hemse.
– Bättre än så här kan man inte ha det när man blir gammal, säger han.
Aftonbladets artikelserie om höga politikers fifflande med kvitton och pengar har tvingat bort flera riksdagsledamöter från sina uppdrag.
Lena Melin, AB:s politiske krönikör, skriver:
”Tidningens granskning ”Maktens kvitton” är något av det mest upprörande jag har läst. Inte för att det alltid handlar om så mycket pengar, utan för att den avslöjat att förbluffande många riksdagsledamöter har en moral som inte tål dagsljus.
Psykologen Thomas Jordan: ”Utstuderad girighet är vanligare bland människor som befinner sig på en lägre psykosocial utvecklingsnivå, där det är viktigt att framhäva sig själv. Att girighet är vanligt i samhällets elit kan förklaras av att vi gärna placerar den här typen av relativt okomplicerade och handlingskraftiga individer i ledande positioner.”
Kvällen kom och de lokala fotbollshuliganerna samlades. Jag kände att jag inte kunde svika dem, så plötsligt satt jag också där vid vårt favoritbord, nästan två timmar före matchstart. Men då slog hostattackerna till och som en ynklig spillra av mitt egentliga jag, tvingades jag återvända till hemmasoffan. För första gången på 20 år blev det ingen match för mig på Fiket. Och inget hojtande och ingen öl orkade jag heller med i min ensamhet.
Då fattar ni, va?
Morgonen därpå körde jag till akuttimmen på vårdcentralen för att få hjälp. En ung kvinnlig läkare tog hand om mig.
– Jag gör min AT-tjänst här under sex månader, berättade hon.
– Klarar du av språket här på Gotland?
– Inga problem, jag är från Lokrume.
Och när hon är färdig läkare kommer hon också att stanna kvar här.
– Välkommen hem! sa jag, tog receptet och gick in på apoteket och
köpte en flaska hostdämning.
bison.gotland@telia.com