Man måste hänga med. Eller måste man det?
Det är bara elände, säger de som kollar. Trump är galen och Putin är galen och Musk är galen och ekonomin är katastrof, fritt fall, och skjutningarna bara fortsätter. Alla har för mycket skärmtid och dricker för mycket energidryck och det är fortfarande krig. Kvinnor blir fortfarande misshandlade av män som säger att de älskar dem. Det är monopol på elektricitet, på båten, på flyget, på maten. Skolor ska läggas ner och Östersjön är stendöd och grundvattennivåerna är i vanlig ordning rekordlåga.
Hur påverkar det våra liv att vi läser och lyssnar och tittar på nyheter om allt hemskt som händer? Vi blir nedstämda förstås. Förbannade och ledsna om vartannat. Det är en becksvart rullgardin som dras ner framför våra ögon varje gång. Så mycket elände och hela tiden dessa människor som ligger bakom. Folk är helt enkelt inte riktigt kloka. ”People are the worst”, som Jerry Seinfeld skulle ha sagt. Eller om det var Elaine.
Är det då vår plikt att ta del av det här? Så kan det kännas. Men vad kan vi rent konkret göra åt att det är krig eller inflation eller klimatkatastrof?
Vi kan förstås sluta köpa nya kläder, gå med i ett politiskt parti eller ägna oss åt välgörenhet. Men det kan vi ju göra ändå, utan att suga i oss alla feta rubriker. Vad tjänar det egentligen till att vi konsumerar alla nyheter vi får tag i? Vad vinner vi på att veta exakt vad olika presidenter har kläckt ur sig för dumheter sedan frukost och exakt hur många miljoner någon pajsare har plockat ut ur något bolag och exakt hur många människor som har dött idag, i krig, i trafikolyckor, i våldsdåd, av sjukdomar?
Att hänga med i allt som händer är ett omöjligt projekt. Informationsflödet har förändrats mycket sedan jag var liten. Då var det krig bara en stund varje kväll i Rapport och Aktuellt och kanske i papperstidningen vid frukostbordet. Resten av dagen hade vi nog av våra egna bekymmer. Det var inte så många som dog då, eftersom vi inte kunde läsa om det. Kanske var det en rimligare värld att leva i.
Vi kan inte alla rädda världen. I själva verket kan ingen av oss rädda världen.
Så nu stänger vi ner hörni. Nu vänder vi blad. Tänk inte mer på Trump och Putin och elpriserna. Fundera i stället på om du ska bjuda över grannen på en fika eller ringa en släkting och fråga hur det är. Baka en kaka och ta med till jobbet. Hjälp någon med matkassarna. Lägg ut annonser där du skänker bort kläder och prylar. Se dina barn i ögonen och säg att de är fantastiska och att allt kommer att bli bra.
För talgoxen har fått en ny skärpa i sången och kinderna blir alldeles varma av solen. Det är ljust när vi går till jobbet och ljust när vi går hem. Det är snödroppar och krokus och vintergäck och blåsippor och ingen kan ta ifrån oss det här. Glöm allt du har läst och sett för ingen kommer att sabba det här.
Vi kommer att hitta fjolårets solglasögon under vantar och mössor i en byrålåda. Vi kommer att upptäcka en oläst pocket i bokhyllan som visar sig vara superbra. Vi kommer att kunna ta en kopp kaffe i lä mot en husvägg och inga ljud kommer att överrösta den där talgoxen.
Det är liksom inget att fundera på. Vi kommer att få allt det här helt gratis och utan villkor. Vi behöver inte ens anstränga oss för att det ska komma. Det bara kommer.