Ett givet samtalsämne är naturligtvis kaoset på den nya färjan M/S Visborg. Destination Gotlands VD Christer Bruzelius försöker lugna alla som undrar: Är färjan felkonstruerad?
”Det har inget med färjans konstruktion att göra. Händelsen är kopplad direkt till vädret och vågornas höjd och riktning”, säger han.
Så måste han ju svara. Han kan ju gärna inte uttrycka oro, trots att det efter färjans premiärtur den 28 mars i fjol redan inträffat flera incidenter med inställda turer och reparationer på varv som följd. Blåst och höga vågor, det fick väl aldrig sådana här konsekvenser med någon av de ”gamla” färjorna?
”Boosta din vardag!” läser jag på en reklamskylt.
Jag tar jag reda på att boosta betyder höja, lyfta.
Så nu är frågan. Boostar eller förhöjer jag min vardag när jag nu inleder min morgonbadarsäsong?
Förra veckan rapporterade jag om solens punktlighet. I 4,6 miljarder år har den gått upp och ner vid exakt samma tidpunkt.
”Rolle” mejlar:
”Själv tänker jag lite då och då på att vår värmegivare blir lättare för varje sekund som går - inte mindre än 4 miljoner ton. Per sekund!!!”
Jag googlar nervöst, befarar det värsta. Och mycket riktigt: ”När jorden blir dubbelt så gammal som den är nu, har den förbrukat allt sitt väte. Solen expanderar och övergå till att vara en röd jätte. Merkurius, Venus och troligen också jorden kommer då att förintas.
En dag utan sol innebär en minskning på tre grader i genomsnittstemperatur. En vecka utan sol: Jorden hamnar på fryspunkten. Ett år utan sol: Jorden hamnar under ett pansar av is. Genomsnittstemperatur: -73 grader.
Men allt detta sker alltså, tack och lov, inte förrän någon gång i övermorgon.
Vägen där jag bor ner mot hamnen är ett givet promenadstråk. Sommartid med många främmande ansikten, men nu enbart några ”stammisar”. Förre elektrikern och fotbollsdomaren Björn, som föll ner från ett tak och skadade sig svårt. Men han går och går och mår bra av det.
Schackspelaren Björn och hans far Sten, också han schackspelare. Den unge schackspelaren blev påkörd på övergångsstället utanför affären.
Och det gamla paret, Marie och Mats. Fast nu går Mats ensam, Maries demens blev till slut för svår för gemensamma promenader. Mats ger mig ett exemplar av den definitivt sista utgåvan av Körkmacken, en skrift om småkryp som han varit redaktör för i snart tjugo.
Snart ska jag också börja gå!