Fastnar i statistik över det här med förskola en kväll. Vårt lilla barn har de senaste veckorna skolats in på förskolan efter nästan tre år hemma. Det har gått bra, men även varit jobbigt, som det ju alltid är. Ingen förälder skolar lättvindigt in sina barn på förskolan. Ingen.
Tiden som svenska barn tillbringar på förskola ökar sakta, sannolikt i takt med att vi även arbetar mer och mer samt det faktum att även barn till arbetslösa, sjukskrivna och föräldralediga föräldrar erbjuds förskola i större utsträckning. I Stockholm har man nyligen infört erbjudande om 40 timmar i veckan för alla barn, här på ön får alla barn numera gå 25 timmar i veckan, oavsett förälderns sysselsättning.
Det här med förskola är ju överlag en väldigt sossig idé. Idén om att alla ska ha samma förutsättningar. Att oavsett om dina föräldrar är långtidsarbetslösa eller högpresterande ska barnen ha tillgång till samma pedagogiska grundstart i livet. Forskning visar om och om igen att barn som går på förskola mår bättre, blir lyckligare och når längre. Självklart ska alla barn ha samma rätt och möjlighet till den förutsättningen. Självklart ska alla barn, oavsett förälderns sysselsättning, ha rätt till lika många timmar på förskolan. Föräldrar i dag är väl medvetna om förskolans fördelar, kanske för att många av oss själva gick på dagis och värderar förskolan högt.
Tänk vilken grej de gör egentligen, förskolepedagogerna. De skapar grunden för framtida jämlikhet. De skapar även grunden för framtida lycka och välmående. Till skillnad från oss föräldrar, som alla på ett eller annat sätt även kommer att skada våra barn, står förskolepedagogerna för någonting rent. Få förskolepedagoger sabbar barns självkänsla. Få förskolepedagoger skapar livslånga trauman hos barnen. Det är så synd att vi inte tänker på det. Och det är synd att inte ens förskolepedagogerna själva inser sitt eget värde. Varje år uppmärksammas minst en upprörd insändare från någon pedagog som ondgör sig över hur hemskt det är att föräldrar lämnar sina barn till hen så mycket. Snacka om dåligt självförtroende.
Jag är ändå glad att jag kunnat ha min son hemma så länge. Glad över att jag inte haft psykisk ohälsa under den här tiden. Eller behövt oroa mig jättemycket över pengar eller behövt söka jobb. Glad att jag inte varit gravid och/eller fött ytterligare ett barn. Glad över att det bara varit vi två under goda förutsättningar. På samma sätt är jag glad över att förskolan funnits där för oss även under våra mindre goda år. Att våra barn gavs samma förutsättningar även när vår inkomst var hälften av vad den är idag. Att barnen gavs samma förutsättningar även när jag var trött och gravid och sjuk. Förskolan är en oerhört viktig del av vägen mot ett mer jämlikt samhälle. Se dess värde.