Jag har sedan länge sett hur en förändringens vind sakta blåser över Gotland. Det handlar om en ny standard, en ny stil, en helt ny inriktning för hur Gotland som varumärke, boplats och turistparadis presenteras och formuleras.
Där det tidigare har varit män som varit synligast, med stora, dyra byggen, fläskiga stormarknader, plastiga bungalows och villavagnar längs strandkanterna, växer nu sakta ett nytt Gotland fram. Ett Gotland i tiden skulle jag vilja påstå. Och det är kvinnorna som kommer med den.
Kvinnliga konstnärer, krögare, keramiker, designers, smeder, inredare, glasblåsare, gårdsägare, hantverkare, bönder, butiksinnehavare, odlare, musiker över hela ön breder ut sig över främst sociala medier och visar en bild av Gotland som jag tror kommer att bli kvar länge. Och det handlar om det enkla.
De fotograferar sina hantverk på raukar, vid vägkanter och ängar och tar därmed med sig hela ön och paketerar den tillsammans med sina produkter. Det är så smart för det blir att man förknippar hela Gotland med den där drejade muggen eller de där ringarna. Och vips har Gotland blivit en vackert gråspräcklig mugg och vips har en gråspräcklig mugg blivit hela Gotland. Och i takt med att de blir fler, de kreativa kvinnorna, så blir Gotland så mycket större, så mycket mer.
En sak som många av de här smarta kvinnorna aktivt använder sig av i sin marknadsföring är också det där med det enkla livet, som ligger så oerhört rätt i tiden. I marknadsföringen av sin keramik postar keramikern bilder från sin vackra Gotlandslada där hon sitter i sin flanellskjorta och drejar om hösten samtidigt som höststormarna river utanför och glasblåsaren fotar sina glas på surfbrädan mitt ute på havet. Nästan varje produkt marknadsförs med en livsstil och det är ofta det enkla, naturnära livet som förs fram.
Och det är så sunt, det där idealet som öns kvinnliga entreprenörer marknadsför. För trots att de alla ju marknadsför en produkt som de vill att man ska köpa, så lämnas man hela tiden med uppmaningen att vara nöjd. Nöjd med det man har. Nöjd med det lilla. Med en solnedgång, en vacker vallmoäng eller bara vinden i håret. Och jag tycker att det stämmer så mycket bättre in på vad Gotland faktiskt är. Visst ÄR Gotland också stökiga Almedalsveckor, grisiga Stockholmsveckor, vräkiga after beach-dagar på Tofta strand och för all del också plastiga villavagnar och svinerier på stans klubbar. Och det är ju också bra att den bilden förs fram, ty den är ju också sann. Men jag har saknat det här perspektivet. Det kvinnliga perspektivet. Det hållbara, enkla, stillsamt vackra, miljömedvetna, jordnära, landsbygdshyllande, sprittande kreativa perspektivet. Som kvinnor ofta står bakom.
jenny_thomasson@hotmail.com