Vår regering har under tiden som gått efter valet stolta basunerat ut hur de ska få stopp på (gäng)kriminaliteten genom hårdare lagar och tuffare villkor. Det ska vara svårt att vara kriminell. Skärpta straff, sänkt straffbarhetsålder och ungdomsfängelser. De har upprepat hur de sneglar på och vill imitera Danmarks lagar med fokus på att få bort gängkriminalitet. Och inget av det där behöver nödvändigtvis vara dåligt om de också med lika stor entusiasm, engagemang och villighet ser till det förebyggande arbetet. Nu beskriver just danska kriminologer och skolledare hur de aldrig hade fått bukt på kriminaliteten om de inte hade gjort allt det där som vår regering helst inte verkar vilja göra – det förebyggande. Danskarna beskriver hur mycket de satsat resurser, personal och kompetens i skolan, i fritidsaktiviteter för barnen och att ge dem en känsla av samhörighet och delaktighet. Det blir inte lika lätt för kriminella att kidnappa unga in i kriminalitet när skolan går bra, när en meningsfull fritid finns och en tydlig samhörighet skapats. Så vad gör vi? Vad gör vi i Sverige när vi vaknar upp till ännu en dag då grannar i bostadshus beskriver med en axelryckning att ”det bara var en tidsfråga innan det smällde också här” efter att detonationer eller skjutningar ägt rum i området. Vad gör vi när så unga som 14-15-åriga killar skjuter personer i sina hem – personer som inte har något med kriminalitet att göra överhuvudtaget? När barnfamiljer flyttar från städerna för att de har fått nog av rädsla? Jo, vi skär ner på skolan. Urholkar den och drar ned på kommuners bidrag så att de inte kan betala sina lärare, barns fritidsaktiviteter och föräldrastöd precis när vi måste åt helt andra hållet.
Regeringen hävdar att det inte lagts fram så mycket pengar i statsbidrag till kommunerna på årtionden. Men det är inte sant. Lika lite som att kaffe skulle blivit billigare under inflationen. Och på tal om inflationen så har den ätit upp pengarna som skulle till skolorna. Sedan 2022 (och den tidigare regeringen) innebär det en minskning med två miljarder. Regeringen satsar faktiskt mindre pengar nu. Hur är det möjligt? Istället sänker de bränsleskatten med 17 miljarder. Tänk vad det hade gjort för skolan!
Här på Gotland ser vi liknande skeenden om än i mindre skala. Skolor som inte har råd att anställa personal, skolor som måste skära i sin budget och spara under en tid när allt blivit dyrare. Man menar att fler håltimmar och färre lärare och färre vikarier kan bidra till sparandet. Men vad får vi för skola med färre lektioner och färre lärare? Det samtidigt som friskolekoncerner (som också finns här på ön) delar ut en kvarts miljard till sina aktieägare under årets första tre månader. Pengar ska sparas på eleverna så att aktieägarna kan få mer. Hur har vi hamnat i ett sådant fullständigt haveri i den svenska skolan? Ett haveri där inte bara sparandet på våra barn ska gynna aktieägare i andra länder (det vill säga flytta våra skattemedel till ägare i utlandet) utan också att den kommunala skolan har sådana sparkrav så de inte ens kan köpa in läromedel? Eller ha råd med resurspersonal för att de elever med störst behov ska kunna klara skolan.
Vi vet att skolan är en grund för välmående. För att barn ska växa, hitta mening och lära sig livsnödvändiga kunskaper för vidare studier och jobb. Vi vet att skolan är en friskfaktor för att klara livet. Och vi vet att motsatsen är en grogrund för kriminalitet och problemskapande beteenden. Av den anledningen blev jag glad över att se att flera nyanställda lärare hittat till Gotland från fastlandet, men lika nedslagen av att över 90 lärare saknar behörighet och att sparkraven på skolan hänger över dem. Den kår som ska göra våra barn till demokratiska medborgare och rusta dem inför framtiden är samma kår som hela tiden tvingas täcka upp för andra när vikarier är för dyrt. Som måste lägga mycket av sin tid på sociala problem och elevers ohälsa eftersom det sparats in på extra resurser och elevhälsa. Som inte får lönehöjning trots att arbetet är slitsamt (och alldeles för ofta även hotfullt). Det är sannerligen dags att regeringen gör vad de lovat – att vara hård mot kriminalitet och därmed också börja betala kronor nu eller få fler på Kumla sen.