En svordom hit eller dit – va fan gör det?

Krönika2018-09-15 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

JÄVLA SKITMAMMA!

Det är min femåring som tycker att jag har gjort något fel. Jävla skitmamma är en hård sak att säga, det är han väl medveten om. Men så är han också väldigt arg.

Jag har aldrig lärt mina barn att inte svära. Visst kan jag säga till dem om vardagssvärandet blir alltför mycket. Man måste inte sitta och skrika allsköns vedervärdiga ord bara för att man förlorar en match i Fortnite. Men eftersom jag själv svär ganska mycket och inte har några planer på att sluta med det så har det också varit svårt för mig att hindra barnen ifrån att svära. Jag har heller inte känt något behov av det. Jag vet ju själv att känslouttryck som ”tusan” och ”fy attan” inte på långa vägar har samma kraft som de okristliga ord jag själv använder. Och jag vet att starka känslor behöver starka ord.

Jag tycker att de föräldrar som lägger stor vikt vid att deras barn inte ska svära, ofta har de värsta barnen. Barn som mobbas, retas, fryser ut, skryter och beter sig allmänt kasst. Helt enkelt barn, vars föräldrar valt att lägga tid och energi på fel saker.

Föräldrar som tycker att det är viktigt att deras barn inte ska svära är ofta föräldrar som bryr sig väldigt mycket om hur saker ser ut utifrån. De vill ha barn som uppför sig fint och artigt, men förstår inte att det inte spelar någon roll hur mycket ens barn artigt tackar för maten så länge hen ljuger, skryter, manipulerar och mobbar sina kamrater så fort tallriken är bortburen.

Mitt barn har en kompis som ALDRIG NÅGONSIN säger tack för maten när hen är här. Det är ett blygt barn och ofta har de bråttom när de lämnar bordet. Men framförallt, VEM BRYR SIG? När det här barnet är så snällt mot mitt barn och när de har så väldigt roligt tillsammans och när deras vänskap är så enkel och mild? En annan unge svär som en borstbindare men får också mina barn att skratta. Oj, vad de skrattar ihop och vem bryr sig då om några extra jävlaskit ramlade ur munnen i lekens dans?

Visst vore det trevligt om man lyckades få till en unge som är felfri. Men hittills har jag inte träffat en felfri person i hela mitt liv och jag vill därför inte heller lura mina barn att sträva efter felfrihet. Jag väljer istället att lägga min energi på att lära dem om viktiga saker. Inte mobbas, respektera att folk är olika, vara snäll och om man sedan behöver skrika JÄVLA SKITMAMMA när jag har sagt att det är duschkväll och man mycket hellre vill leka med grannbarnen, så får det faktiskt gå.

jenny_thomasson@hotmail.com

Krönika

Läs mer om