I det allt tätare kvällsmörkret promenerar jag på den obelysta stigen från affären till hamnen. Jag möter en ensam kvinna med liten hund. Vi nickar och säger "Hej!" och fortsätter åt var sitt håll.
När jag kommer hem tänker jag: Mord, överfall, rån, våldtäkt, inbrott i mitt lilla samhälle där jag nu bott i över 20 år? Jag tänker och tänker, men minns bara ett inbrott på Fiket och ett på Macken för ganska många sen. Och en gång stals en bensindunk från en båt i hamnen. Har jag hört.
Tuppen Pekkas plötsliga återkomst (skakande rapport i förra veckan) är en gåta och ett orosmoment. Officiellt död för flera år sedan stod han plötsligt ute i trädgården och skrek efter mat. Och: ”I am tillbaka again!”. Han har väl aldrig tidigare, vad jag minns, talat engelska. Enligt honom härstammar han från fransk högadel, men min släktforskning avslöjade att han är född på en finsk bondgård i Tuuopuvaara i norra Karelen nära den ryska gränsen.
En bedragare eller den verklige Pekka? Hans återkomst lär oroa många, inte minst gotländska politiker och andra makthavare. Läsarna har saknat honom.
Jag också.
Jag har fått nio recept på mitt hotande matsvinn. Två små potatisar, några bondbönor, en halv purjolök, lite upptorkad spagetti och en bit persiljesmör. Katarina Nilsson på Fårö bidrog med det kortaste receptet och av utrymmesskäl publicerar jag det:
”Tag purjolök, potatis och persiljesmör. Fräs upp i stekpannan. Strax innan potatisen och purjolöken är klar tillsätt spagetti och bönor. Lite salt och peppar och stek gärna lite vitlök tillsammans med spagettin”.
Men bästa recept? Jag har inte hunnit testa några, därför vinner alla en utlovad boken skriven av mig. Men ni får hämta den på någon av årets julmarknader där jag är med. I Tingstäde, Roma, Vamlingbo, Slite och på Södertorg i Visby.
I onsdags skrev jag i min dagbok i Facebook:
”Slår på radion och hamnar mitt i ett kulturprogram med intervju om – något kulturellt. Fascinerad hör jag en av deltagarna använda ordet "liksom" 17 gånger på en minut (jag tog tid)”.
Lite fel, det handlade om cirka två minuter. Men ändå. ”Liksom” är i särklass det mest plågsamt frekventa och felaktigt använda ordet i ”Nysvenskan”.
Två läsare bidrar med ”sjukt”, ”ijenkligen” och alla dessa utdragna ”mmmmmm”.
Fler?
Den älskades röst är svag, blicken frånvarande, andningen orolig...
Soli gynnar hälle.