Att nÀr man ser andra som kÀmpar lite extra i livet, dÄ hjÀlper man till. Har man inte möjlighet att hjÀlpa till just dÄ, ja dÄ ser man Ätminstone till att inte ytterligare försvÄra livet för den som kÀmpar. Det Àr det minsta man kan göra.
Det lÄter naivt kanske. Lite sÄdÀr Nalle Puh:igt, töntigt och sossigt. Men Àrligt talat sÄ blir allting sÄ himla mycket lÀttare om man bara har den instÀllningen. Och förhoppningsvis orkar nÄgon ta ens egen rygg nÀr man sjÀlv behöver den dÀr stöttningen.
Jag brukar inte se dokumentÀrer om transpersoner. Inte heller brukar jag lÀsa böcker om, lyssna pÄ radioprogram om eller ens befatta mig kring grejer dÀr det talas OM transpersoner.
IstÀllet försöker jag prata MED och lyssna Pà transpersoner. Lika lite som det intresserar mig vad Per Persson och Sven Svensson TYCKER och TROR om till exempel adhd eller rasism eller kvinnoförtryck, intresserar det nÀmligen mig vad folk TYCKER om transpersoner.
Har man en gÄng börjat lyssna pÄ transpersoner, sÄ blir det hela vÀldigt lÀtt. Att födas som och vÀxa upp som transperson Àr inte en lÀtt sak. Det Àr att likna vid mÄnga andra utmaningar som vissa mÀnniskor stÀlls inför i livet.
DÀrför var det vÀldigt fint att lÀsa om Loui Sand, den första transpersonen att spela svensk herrhandboll. Loui avslutande sin karriÀr inom damhandboll för nÄgra Är sedan för att göra en könskorrigering. Nu Äterupptog han karriÀren i ett herrlag istÀllet och nÀr första matchen skulle spelas stÀllde sig hela publiken upp nÀr Loui kom in pÄ plan. För att visa att de hade hans rygg. Det Àr sÄ fint.
Ăven hĂ€r pĂ„ ön funderar mĂ„nga idrottsklubbar kring kön och trans och jobbar för att vara inkluderande. Precis som skolorna, vĂ„rden och mĂ„nga andra instanser. Ăven privatpersoner funderar och jobbar pĂ„ att öppna upp och ta in och förstĂ„. Och det Ă€r fint och bra och viktigt.
Men man behöver faktiskt inte alltid förstÄ allting. Och egentligen gÀller samma sak oavsett vilken kamp det handlar om. Vet man att nÄgon kÀmpar sÄ Àr man snÀll.
Har nĂ„gon berĂ€ttat att den har eller har haft det svĂ„rt, sĂ„ stöttar man. Kan man inte förstĂ„ hur det ĂR, sĂ„ kan man Ă„tminstone förstĂ„ hur det Ă€r att kĂ€mpa, för det mĂ„ste vi alla göra dĂ„ och dĂ„.
Och alla vet vad man behöver nÀr det Àr tungt. SnÀllhet, Àr det enkla svaret.