Nätet exploderar efter Socialstyrelsens nya alkoholrekommendationer, dricker du mer än fyra små starköl på en kväll oftare än en gång i månaden så bör du erbjudas vård. Ungefär så. Vårdcentralerna kommer att behöva expandera och läkarutbildningen byggas ut. Så fort det handlar om alkohol så blir debatten alltid överdriven.
Antingen så handlar det om alla de som skriver med pekpinnar om hur skadligt det är med alkohol och att vi andra borde skämmas och bli som dem, nykterister. Man känner sig riktigt usel och värdelös när man läser de här texterna. Och man blir arg också. Ofta har de som uttalar sig själva ingen erfarenhet av att ha haft ett riskbruk utan förfasas bara över folk som dricker. Eller så handlar artiklarna om att det finns massor med alkoholfria alternativ som är precis lika goda som drycker med alkohol.
Det handlar inte om att man inte känner till att det är gott med alkoholfri öl. Det handlar mer om att man kommer hem från en lång dag på jobbet och är helt friterad, som mina ungdomar säger. Man ska laga mat till familjen och där, till höger om spisen, står vin som finns kvar sedan helgen. Fastän man vet att det är fel så slår man upp ett glas. Alkoholen bedövar och hjälper en varva ner. Det gör inte alkoholfria alternativ. Här i Hablingbo finns ett bra ordspråk, regn och brännvin stillar brådska, det är otroligt sant. Brännvinet får en att sluta stressa och det som nyss kändes som jätteviktigt att göra tänker man att man kan skjuta på till morgondagen.
Jag har själv haft ett riskbruk eller åtminstone haft en önskan att inte låta alkoholen ha en viktig plats i livet längre. Jag ville komma bort ifrån att fredagar förknippas med vin.
Det skrivs alldeles för lite om hur man kan komma ifrån alkoholen. När jag tog upp det här med min läkare på vårdcentralen så föreslog han att jag skulle ta en tablett som tar bort suget efter alkohol. Jag blev alldeles skräckslagen. Skulle jag gå på antabus? Bilder från när jag jobbade i vården i ungdomen kom fram. Trasiga människor, som befann sig i samhällets utkant, kom stapplande in på vårdcentralen på morgonen och vi såg till att de tog sin antabus. Kom de inte på utsatt tid så skulle åtgärder sättas in. Var jag en av dessa trasiga nu?
– Nej, nej, det här är inte antabus! skrattade läkaren.
Jag fick med mig en lång lista med olika alkoholdämpande mediciner hem och så stod det lite om hur de verkade. Efter någon dag ringde läkaren upp igen och vi kom överens om den medicin från listan som jag trodde skulle hjälpa mig bäst. Tabletterna har hjälpt mig att komma bort från tankarna på alkohol. När jag berättar för folk om det här så ser de väldigt förvånade ut, det är få som vet att sådana läkemedel finns. Det är sånt här vi behöver prata om, inte bara ge varandra dåligt samvete.