Sedan det blev offentligt har det skrivits spaltmeter om fallet. Jag tror att jag läst åtminstone fyra texter i de största dags- och kvällstidningarna där olika skribenter ridit ut till kvinnans försvar, nej förlåt, jag menar såklart mannens försvar. Texterna kan sammanfattas ungefär såhär: #metoo har gått för långt och påtvingade kyssar man aldrig velat ha ska inte anmälas. Om de anmäls så tar de nämligen udden av de ”riktiga” sexualbrotten i form av våldtäkter. Kvinnor som anmäler mindre allvarliga sexualbrott gör därför alla kvinnor en otjänst och kvinnor ska helt enkelt bara ta en ursäkt och gå vidare i livet eftersom relationer i verkliga livet är svåra. Ungefär så skulle man nog kunna sammanfatta texterna. Jag önskar verkligen att jag kunde hålla med. Att kvinnor i Sverige anmälde allt och att polis, åklagare och domstolar stod på knäna i alla anmälningar som väller in därför att kvinnor har fått nog. Jag hade verkligen önskat att #metoo ledde till att så många fler vågade och ville anmäla sexualbrotten de utsätts för. Dessvärre är tystnaden fortfarande talande. Det är tystnaden som är vår värsta fiende. Skammen. Skulden. Och rädslan. Inte kvinnornas anmälningar.
Av de 13 våldtäkter som sker varje timma i Sverige anmäls en (1) våldtäkt. Av de anmälda våldtäkterna, leder ungefär fem procent till en fällande dom. Det innebär att de absolut flesta våldtäkter aldrig anmäls och av de som anmäler är det oerhört få som faktiskt får sin gärningsman dömd. Och då pratar jag endast om våldtäkter. Det är ju de brott som skribenterna menar att kvinnor faktiskt får anmäla. Men vad hände med alla sexuella ofredanden som kladdande händer och tvångskyssar innebär? Är det en brottskategori som inte är okej att anmäla längre? För några år sedan skedde en kampanj kring sexuella ofredanden på festivaler i Sverige. Unga fick kunskap om vad som utgjorde sexuella ofredanden och vips ökade antalet anmälningar markant för att sedan plana ut. De allra flesta unga i dag vet inte vad som utgör ett brott och de är dessutom så utsatta för dem att det blivit fullständigt normaliserat med dick-pics eller krav och bedjanden om att de ska skicka nakenbilder. Hade tjejer och kvinnor verkligen anmält vad de utsätts för, ja då hade rättsväsendet fullständigt drunknat i ärenden. Så hur kommer det sig att skribenterna, alla kvinnor, så snabbt rusar till mediamannens försvar (dessutom ordentligt påhejade av män i kommentarsfält som kokar över tilltaget att anmäla mannen för sexuellt ofredande)? Plötsligt tycker jag att det är så tydligt. Det är förövarperspektivet som tas i alla skribenters texter istället för offerperspektivet. Man vill helt enkelt att kvinnor bara ska ta lite övergrepp liksom för teamet istället för att skriva att män behöver sluta gå över gränser, begå sexuella övertramp eller brott. Och skriva att om man inte klarar av alkohol, att sova bredvid en kvinna eller vara ute en sen kväll utan att gå över gränser – ja då får man avstå det.
Och slutligen, hade arbetsgivare kring tv-personligheter (och i alla andra branscher) gjort mer, gjort det tydligt och agerat snabbare på övertramp och gränsförskjutningar, så hade vi mest troligt behövt se långt färre anmälningar. Även om vi fortfarande ser alldeles för få.