Onsdag och jag väntar på det välsignade regnet. Klockan är 10:30, gassande sol och 27 grader. Tittar ut över viken men ser inte ett enda litet moln.
SMHI och den norska motsvarigheten Yr lovar 6,0 respektive 2,4 millimeter regn innan kvällen.
Fan trot!
Krönikan 3 juli 2003.
”Åker bil till Visby tillsammans med min svärfar, en ensam gammal man som har drabbats hårt de senaste åren.
Han är en god människa som kan mycket om mycket.
När vi passerar Sproge kyrka, berättar han att det inne i kyrkan finns en sten i golvet med en text som berättar, att på den stenen rymdes samtliga Sprogebor som överlevde digerdöden.
Nästa gång jag kommer till Sproge skall jag gå in och göra en beräkning hur många det kan ha varit.
Inte många°.
Ett telefonsamtal till min varpakompis i Västerhejde. Jag har hittat en bra sten åt honom, perfekt för Stångaspelen 9 juli. En garanterat ”fuskfri” varpasten. Jag har tidigare kritiserat ”trenden”, att med hjälp av plastic padding, specialbyggda fingertag på stenens undersida, skapa en varpa med överlägset större precision i kastet.
Svenska varpaförbundets regler är glasklara: ”Pekfingertaget är det enda tag som får tillverkas på stenvarpor”. Allt annat är fusk.
”Nu börjar det dugga”! berättar” min varpakompis i Västerhejde.
Jag cyklar genom det gotländska sommarlandskapet. Aldrig förr har jag sett så mycket blåeld som den här sommaren. Och i affären hör jag några turister som upplevt prakten för första gången.
– Jag trodde inte mina ögon! säger en. Och de andra instämmer.
Jag tänker lägga mig i samtalet och berätta att blåelden, skamligt nog, inte är Gotlands landskapsblomma. Det är murgrönan, en trist giftig klängväxt vars bär kan användas som laxermedel!.
– Man får nästan ont i ögonen av allt det blåa, säger en av turisterna.
12:05.
Det mullrar och blixtrar ute över Näsudden.
Under mina utflykter kors och tvärs, har jag ännu inte sett en enda hängmatta. När jag provlåg min egen brast repet runt päronträdet och jag dråsade i backen, dock utan livsfarliga skador som följd.
Hängmatta, en underskattad lyx.
En kvinna från Jehovas vittnen ringer och frågar om jag tror att framtiden blir lyckligare, inga krig...
Nej, det tror jag inte. Krigskåta män har det alltid funnits. Den svenska krigshistorien:
1090. (Inge den äldre och Magnus Barfots krig om Dalsland och delar av Västergötland. Och senast Sveriges fälttåget mot Norge 1814.
58 svenska krig!
Damen från Jehova vill skicka mig ett bibelcitat. Men det kommer aldrig något.
Inte heller regn.
bison.gotland@telia.com