Vaknar onödigt tidigt den här morgonen. Tungsint, orolig. Orkar inte ens cykla ner till hamnen för mitt morgondopp.
I mobilen hittar jag ett missat samtal 21.14 kvällen innan. Jag sov nog, men mobilen låg på bordet bredvid sängen och för säkerhets skull hade jag låtit min hörapparat bli kvar i örat. Just för att inte missa ett eventuellt samtal från henne jag lever med. Opererad första gången för cancern, som redan hunnit ställa till med mycket i hennes kropp.
Hur kunde jag missa det samtalet?
På min Facebook-sida i torsdags skrev jag:
”Denna vackra vinterdag med inslag av sol. På sjukhuset i Visby opereras Hon jag älskar. Det är ingen lätt operation. Kirurgens skicklighet, mina, familjens och alla vänners tankar och böner”.
Första operationen gick bra, men nu återstår den svåra, ännu ovissa delen av sjukdomen. Hon har drabbats av en komplicerad cancer med stor dödlighet. Min första hustru, min syster, min styvfar har dött av just den här cancern. Men det är ju ganska länge sedan och nog har väl all forskning ökat möjligheten att bota”?
Det finns nog ingen mer hatad sjukdom än just cancer. Många som hör av sig använder grova svordomar: ”Den där jävla (alternativt satans, förbannade) cancern”!
Och så nu även dessa nya härjande pandemier.
För en tid sedan skrev jag om mina planer att baka surbröd. Jag hittade ett recept i Kurt Genrups kokbok ”Mat och måltidsseder på Gotland” och fick ett mejl från Allan Pettersson i Rone:
”I mitten av 1980-talet så insåg jag att min hovleverantör av surbröd, en gammal tant i Burs, nog snart nått åldersstrecket för framtida bak, så jag bad henne om henne recept”.
Receptet var ganska invecklat, i alla fall för mig, så jag bakade istället efter Genrups recept. Det blev mycket bra, men nu är brödet snart slut. Nästa bak blir nog surlimporna från Burs.
Ett nödrop:
En mångmiljonär i stan,
sa att det är ju själva fan
att dom ska oss ruinera,
vår magra lön minimera,
vi tjänar ju knappt 10 000 om dan!
När jag den här morgonen går ut för att hämta tidningen, faller en regndroppe på min kala hjässa. Det är snart vår!
Tack alla ni som hört av er med hopp och medkänsla. Det känns bra.
Men fattar fortfarande inte hur jag kunde missa telefonsamtalet 21.14.
mejl: bison.gotland@telia.com