Bernt Nilsson: Vem skulle i dag döpa sin son till Bernt?

En har redan ringt och gratulerat, hoppas det inte blir fler!

Enligt den nya almanackan har jag, Bernt, namnsdag i dag (fredag). När namnsdagsalmanackan reformerades kom jag med, trots att Bernt är ett namn som aldrig mer lär blir ett namn för gossar. Jag heter också Erland (8 januari) och Åke (8 maj) och även de ligger pyrt till. I alla fall Åke. Alla namn med Å, Ä och Ö passar helt enkelt inte in i det högteknologiskt internationella samhället. Bernt? Nej, jag och de andra Berntarna har ingen framtid.

För att inte tala om alla dubbelnamn, Sven-Olof, Majbritt, Lars-Inge, Ingalill, Sven-Bertil, Rosemarie... De är också utrotningshotade.

Ja, vem skulle idag komma på tanken att döpa sin lilla pojke till Bernt?

Eva Bofride, politisk chefredaktör (C) i Gotlands Tidningar:

Kvinnor och män är varandras motpoler politiskt. Kvinnor röstar mitten/vänster medan männen står tydligt till höger.

Som det ser ut i opinionen just nu ligger det nära till hands att det blir en budget med starka inslag av SD-politik. Om bara kvinnor fick rösta skulle däremot en SD-stödd regering, hur den än skulle se ut, vara omöjlig”.

Nu i oroliga tider med förödande bränder, översvämningar och allmän klimatångest: Hur kommer det sig att bara 3,5 procent av landets vuxna befolkning skulle rösta på Miljöpartiet om det var val idag?

Jag har ännu inte fått tillbaka min rostiga, punkterade och gnisslande damcykel. Jag saknar den, moderna herrcyklar med ram och växlar är ingenting för oss äldre herrar. Vid påstigandet fastnar benet gärna i den alltför högt placerade ramen och det med svåra kroppsskador som följd.

Jag skrev om problemet i förra veckan och fick medhåll av Ronnie Lundin på Fårö. Pålitlig skribent, han tycker oftast som jag:

”Jag har aldrig förstått varför det finns herrcyklar när damcyklar är precis lika bra utan den där stången högt upp. Jag har inte använt en herrcykel på över 40 år”.

I nästa trädgård (våren 2022) ska vi inte försöka odla majs, jordgubbar, lök och vaxbönor. Ej heller, än en gång plantera om den evigt ofruktbara krusbärsbusken. Däremot ska vi ge svarta vinbären ytterligare en chans. Femte gången!

Och plötsligt står hon där i dörröppning. En god vän.

-Grattis! säger hon och räcker fram en chokladask. Jag tänker säga att jag egentligen inte existerar, men håller god min och tackar. Choklad är ju alltid choklad.