Bara en vecka till valet och jag tänker på antirasismen. Hur den liksom svängt och krumbuktat sig och förvandlats till ett enögt odjur jag inte längre känner igen mig i. Plötsligt är alla rasister. Utom de goda. Och de goda kastar sten på polisen.
Sen tänker jag på flyktingpolitiken. Integrationen. Hur vuxna människor med läkarexamen och ingenjörsutbildning får kämpa för en praktikplats på en pizzeria. Hur försvinnande få flyktingar vi tar emot på den här ön. Hur vi välkomnar dem genom att schemalägga dem i åtgärder 40 timmar i veckan. Människor som flytt för sina liv i öppna båtar med barnen i famnen.
Sen tänker jag på skolan. På alla publikfriande vallöften om mindre klasser och ökade resurser. På hur lärarens status har sjunkit som en blydank sedan mina föräldrar tog anställning på sin första skola i Lappland 1967 och folk stod med mössan i hand och bjöd hem dem på söndagsmiddag. Hur lärarens auktoritet idag ifrågasätts inte bara av eleverna, utan av de curlande föräldrarna. Och att det knappast kommer att vända när lärarstudenterna med 0,1 på högskoleprovet om några år ska ut i klassrummen.
Sen tänker jag på Hemsebadet. Jag var där idag. Det var hemskt. Brunt kakel och slitna golv. Ett kvadratiskt DDR-duschrum där vi alla stod nakna i ring och schamponerade oss. Varför bygger man sådana duschrum? Föreställer man sig att själva duschningen ska vara en trevlig, social gemenskap? Att vi ska låna varandras tvål och beundra varandras bleka, håriga kroppar i lysrörens sken?
I själva bassängen simmade vi omkring under ett mörkbrunt tak. Inget dagsljus. Inget hopp. Bara en tripp tillbaka till min barndoms 70-tal. Jag hade hellre badat i framtiden.
Bara en vecka kvar till valet. Om jag fick bestämma skulle antirasisterna lugna ner sig, asylsystemet puttas ner i ett stålbad och lärarna återinta katedrarna. Hemsebadet skulle vinna på Lotto, jämnas med marken och återuppstå som ett glaspalats. Tropiskt växthus. Lagunblått, krispigt rent vatten. Mjuka frottéhanddukar åt alla. Gratis kaffe.
Förresten... undrar ni såklart hur det går med mitt nya liv! Det går bättre än jag trodde. Jag går 12 000 steg varje dag. Tränar tre gånger i veckan. Ibland fyra. Skedar i mig soppor med olika smak motsvarande 600 kcal om dagen. För varje dag blir jag starkare och magrare. Jag har en coach och en PT och en samtalsgrupp och en facebookgrupp. Inget kan gå fel.