Regionen har analyserat dricksvattensituationen för de kommande fyra åren och konstaterar att svåra år kan vara att vänta för Visby med omnejd (GT 27/2).
Ett sätt att lösa vattenbrist i Visby skulle kunna vara att transportera vatten med lastbilar från bräckvattenverket i Kvarnåkershamn. Bevattningsförbud och sparkampanjer är andra föreslagna åtgärder.
Inte ett ord om konsekvenserna av den grundvattensänkning för cirka 1/3 av ön som Cementas utökade brytningsområde skulle innebära.
Inte ett ord om att sänkningen kan komma att påverka vattennivån i Tingstäde träsk, en av Visbys vattentäkter.
Inte ett ord om hur SMA:s planerade storskaliga brytning av kalk i Klinte skulle påverka tillgången och kvaliteten på vårt dricksvatten.
Kalkindustrin tillåts tvätta och dammbinda sin sten med grundvatten och människor ska nöja sig med renat havsvatten. Det vattnet är 100 gånger dyrare att framställa och mindre hälsosamt att dricka enligt WHO.
Enligt EU:s koldioxidutsläppsdirektiv behöver utsläppen från fordonstrafik halveras fram till år 2030.
Bland annat genom att använda biogasbränsle, fler elbilar och alternativa färdsätt har vi minskat utsläppen med cirka 2 procent.
Det är bra, men vi måste sänka utsläppen med 8 procent årligen för att nå målet.
Om SMA:s storskaliga brytning kommer i gång i Klinte innebär det 204 lastbilstransporter till och från hamnen per dygn i 30 år.
Hur går det ihop med minskning av de globala koldioxidutsläpp och Gotlands vision om att vara, en hållbar ö?
Men kalkbilarna liksom vattentransporterna kanske bara kör på biobränsle?
Vi har inte råd att göra fel när det gäller vårt vatten och vår luftkvalitet.