Klimattoppmötet i Katowice är över. Världens ledare har kommit överens om en regelbok för hur Parisavtalet ska genomföras i praktiken. Överenskommelsen inger hopp och visar att klimatförändringarna tas på allvar. Men ska Parisavtalet göra skillnad på riktigt räcker inte regelboken. För att nå målen krävs det att alla stora utsläppsländer är villiga att bidra. Så länge de inte är det spelar det tyvärr ganska liten roll vad Sverige och EU gör för att minska utsläppen och bromsa vår planets uppvärmning.

FN:s klimatpanel, IPCC, släppte nyligen en rapport som visar att det krävs omfattande insatser för att den globala temperaturhöjning ska stanna vid 1,5 grader, i enlighet med målen från Paris. Med dagens ambitionsnivå från världens länder skulle temperaturen däremot stiga med tre grader. Tiden är knapp och länderna har bara råd att använda de styrmedel och genomföra de reformer som är mest kostnadseffektiva och gör allra störst skillnad.

Klimatutmaningen är gränsöverskridande och det internationella samarbetet avgörande. EU är den mest betydelsefulla arenan för den svenska klimatpolitiken. Det kanske viktigaste verktyget inom EU för att minska utsläppen av växthusgaser är handeln med utsläppsrätter, som täcker knappt hälften av EU:s totala utsläpp. Systemet måste utvecklas och fler länder anslutas. Men inte ens EU – som står för nio procent av de globala utsläppen – kan på egen hand göra en avgörande skillnad.

Skillnaden måste göras globalt och då är Parisavtalet som det är utformat i dag otillräckligt. Det är ett välkänt faktum att USA som släpper ut näst mest växthusgaser i absoluta tal och ligger högt upp också vad gäller utsläpp per capita har lämnat Parisavtalet. Mindre känt är det att Kina, som släpper ut allra mest i absoluta tal och mer än EU per capita, enligt Parisavtalet tillåts öka sina utsläpp. Tredje störst i absoluta tal är Indien, som inte har några åtaganden alls i Parisavtalet. Deras utsläpp per capita är fortfarande ganska låga. Men den ekonomiska utveckling tillsammans med den stora befolkningen och frånvaron av en bortre gräns för när utsläppen ska minska gör landet till en tickande utsläppsbomb.

Det är bra att världens ledare kan enas om en regelbok. Men det räcker inte. Nyckeln till ett framgångsrikt klimatarbete ligger i att vi i Sverige och EU göra vårt, samtidigt som vi inspirerar och driver på övriga världen. Där USA, Kina och Indien gör sitt. Bara så kan Parisavtalets visioner bli verklighet och vår planet räddas.