1975 möttes Folkan och jag för första gången. Under några underbara sommarveckor fick jag lära mig om vävning, keramik, bildtryck, om Gotlands natur och historia.
Två år senare var jag nyexaminerad förskollärare och sökte jobb på ön.
Otaliga är de gånger jag sen besökt Folkan för att gå på kurs eller delta i något kulturarrangemang.
Akryl och oljemålning, tovning, skrivarkurs, svensk och irländsk folkmusik.
Kreatov, Skaparfestivalen, Mitt-i-veckan, jul- och sommarkonserter med musikskolans elever.
Att få möjlighet till skapande och hitta något som gör livet meningsfullt är extra viktigt i en tid som är så fylld av våld och vilsenhet.
Arbetslöshet och utanförskap vet vi är grogrund för en negativ utveckling för individen och vårt samhälle.
Att då dra undan mattan för Folkhögskolans verksamhet är rena vansinnet!
Folkhögskolans unika form får människor att växa och tillåter eleverna att vara den de är. Musikstudenter, fotostudenter och skribenter, textilstudenter i alla åldrar, pensionärer, nyanlända, personer med behov av anpassad studiegång. För alla kan folkhögskolan vara ett avstamp för att sen gå vidare.
Jag är så arg, ledsen och upprörd över alla besparingar inom skolan och andra samhällsbärande verksamheter.
Sluta nedrusta! Det måste finnas ett gott land även för mina barnbarn!