När Odysseus och hans män smet ut från den enögde cyklopens grotta hade de gjort jätten blind med en glödgad påle. Insvepta i fårfällar lyckades de lura monstret som satt och vaktade vid grottmynningen och släppte ut sina får. Odysseus hade dessutom presenterat sig med namnet Ingen, så när cyklopen sökte hjälp av de andra jättarna så ropade han: Ingen har gjort detta. Ingen har rymt!, vilket fick de andra jättarna att tro att han blivit galen.
Denna underhållande och sedelärande berättelse från Antiken beskriver ganska bra de som försöker fly digitaliseringens gissel idag. Jag är en av dem.
Det känns kanske överdrivet att beskriva digitaliseringen som ett monster men om man zoomar ut blicken och ser vad digitaliseringen gör med oss och våra barn så är det rätt skrämmande. Forskningsrapport efter forskningsrapport påtalar de negativa konsekvenserna med en ohejdad digitalisering. Den är direkt skadlig för vår hjärna, vår inlärningsförmåga, vår empati, vår psykiska och fysiska hälsa. Ändå fortsätter skolledare, politiker och Skolverket att piska fram en utveckling där digitalisering är mantrat och all kritik mot den ses som bakåtsträveri eller moralpanik. Ska vi inte lyssna på larmrapporterna? Eller de i Silicon Valley som har utvecklat tekniken men som nu varnar för den? Varför förs det så lite diskussion om detta? Digitaliseringen är beroendeframkallande och kan liknas vid en drog. Ändå så digitaliseras barnen i allt yngre åldrar. Är det att ta ansvar?
Det är skillnad på att vara förnuftig och rationell som den finlandssvenske filosofen von Wright påpekade. Det vi ser nu är en rationaliseringsidioti som är helt i händerna på ekonomiska krafter. Och som en annan stor tänkare, sociologen Zygmunt Bauman har sagt. En alltför stor anpassning till marknaden gör oss ryggradslösa och förvirrade. På sikt blir kunskapen meningslös.
Den stress vi ser hos vuxna och barn är en direkt följd av det uppskruvade tempot som digitaliseringen medför. Det är nog de flesta överens om. Kanske vi borde sätta oss ned och fråga vilket liv vi vill leva. Vi kan inte vara utan den digitala tekniken men vi måste lära oss att hantera den. I Anders Hansens programserie om vår hjärna får en familj testa på att vara utan mobilen en vecka. Det ökade kreativiteten och den sociala gemenskapen hos familjen. Och som pappan sa när han summerade upplevelsen: Vi behöver en gemensam plan…Min fråga är då till alla skolledare på Gotland. Vad har ni för gemensam plan?