Riksdagen, som ytterst är ansvarig för all lagstiftning i Sverige, följer inte upp vilka detaljföreskrifter som verkställande myndigheter beslutar om, vilket kan vara förödande. Landsbygdspartiet oberoende anser att politiska intentioner i miljöfrågor spelar ut vår svenska skogs- och livsmedelsindustri mot utländsk konkurrens. Våra kvalitetsmedvetna bönder får hård konkurrens av import av varor som framställs under förhållanden som är otillåtna i Sverige. Vår stränga miljölag flyttar i praktiken produktion och arbetstillfällen utomlands.
Skogsindustrin, Sveriges viktigaste exportindustri, blir försvagad till exempel av att miljölagen anger att där det finns bombmurklor och lavskrikor får man inte sälja den avverkningsbara skogen. En skarp miljölag är bra, men ägaren av skogen får inte ekonomisk kompensation för sin förlorade inkomst. Ur en skogsägares synpunkt så är det en konfiskering av egendom.
Vägslitage-utredningen föreslår att lastbilar över 50 ton belastas med en vägskatt om 26 kronor per mil. Om riksdagen klubbar igenom den skatten blir det en stor börda för skogsbruket, särskilt i Norrland, som redan levererar tre gånger så mycket välfärd till övriga Sverige som de tar emot.
Sopimporten är en god affär för energibolagen, de får betalt både för att ta emot soporna och för energin som produceras, men en dålig affär totalt för det svenska näringslivet eftersom detta förstör marknaden för biobränsle från våra skogar. Sophanteringen innebär att Sverige förlorar arbetstillfällen och skatteintäkter. Oräknat miljöeffekterna av förbränning av sopor med okänt innehåll.
Livsmedelsbranschen har sitt problem genom det låga producentpriset på mjölk på grund av överskott på världsmarknaden. Det är en komplex situation eftersom mjölken är vårt viktigaste livsmedel. Kommunerna måste köpa närproducerad mjölk, så att deras egna bönder gynnas.
Företagandet på landsbygden måste skötas av företagare och entreprenörer i nära samarbete med riksdagens ledamöter, inte av balkongodlare kring Stureplan.