Så här skriver Eva Bofride i sin ledare den 26 februari.
"När SD ligger lågt i de kommuner där de ännu inte har hittat nån att liera sig med för att nå makten kan man tänka att det ingår i samma strategi som partiet har på riksplanet när de öppet erkänner att de inte vill ha plats i nån regering tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna.
Påverka så mycket möjligt på riksplanet, utan att behöva ta ansvar eller ställas till svars. Man kan fortsätta jobba i "opposition" och låtsas att man inte tillhör den politiska eliten. "
Min fundering är: det hon är så upprörd över att SD vill göra är ju precis det som hennes eget parti C gör? De erkänner att de inte vill ha någon plats i regeringen med S och MP. De försöker påverka så mycket som möjligt på riksplanet, förhandlar med MP och S till ett hopplöst 73-punkters program och sedan låtsas man att man är i opposition.
Lägger inga övriga värderingar i det. Men det är märkligt att man har en måttstock med höga krav för ett annat parti men att det uppenbarligen inte gäller en själv. Finns ett bra ord för det. Dubbelmoral.
Dubbelmoral på ledarsidan
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.