Med hösten kommer inte bara lövens färgskiftningar, utan också en strid ström budgetnyheter från regeringspartierna. Oavsett regering blir det ofta många små satsningar – mest av symbolisk karaktär – som släpps inför att höstbudgeten presenteras. Det görs för att man ska äta upp så mycket medieutrymme som möjligt och få prata om sina frågor. I år har ett återkommande tema varit att den rödgröna regeringen vill sänka skatten för pensionärer.
Det är ett tema jag som moderat såklart uppskattar. I Sverige ska det inte bara löna sig att arbeta utan också löna sig att ha arbetat.
Det finns dock något som skaver med regeringspartiernas retorik. Krumbukterna blir liksom för många när man ska lasta Alliansen för att inte ha gjort tillräckligt för pensionärerna. Man talar om att ”Alliansen införde pensionärsskatten” och annat. Men hur ser det ut i verkligheten?
Faktum är att under de senaste tio åren har skatten för pensionärer sänkts åtta gånger. Sex av åtta gånger har detta gjorts med budgetar som Moderaterna lagt fram. I pengar handlar det om att 21 av 27 miljarder i skattesänkningar till pensionärer, faktiskt kommer från M-budgetar. Moderaterna innehar rekordet i skattesänkningar för pensionärer, tillsammans med övriga partier från Alliansen.
Sen är det sant att Alliansen sänkte skatten mer för de som arbetar än för de som har pension, för att säkra sysselsättningen under och efter finanskrisen. Det var rätt gjort. Genom att hålla sysselsättningen uppe och ekonomin flytande såg vi till att stora nedskärningar som skulle drabba pensionärer inte blev så kännbara som de skulle kunnat bli om vi prioriterat annorlunda.
Allra bäst för Sveriges pensionärer är om den övriga befolkningen finns i arbete, så ser vår svenska modell ut.
Det kan vara värt att tänka på i dessa polariserande tider, när politiken inte bara höjer tonläget utan också verkar inta en slappare inställning till fakta om vem som faktiskt gjort vad.