Försvaret Med Stefan Löfvens andra regering har finansdepartementet fått allt fler uppdrag att titta på nya skatter att införa. Vi har tidigare fått se en ny flygskatt, ny moms på privata vårdcentraler och höjda skatter på sparande. 

Det glunkas fortfarande om kilometerskatt, fortsatt höjda bensinskatter och dessutom presenterades nyligen en ny bankskatt. Kanske borde man inte vara förvånad – det ligger sanning i SKL:s uttalanden om att välfärden behöver miljardtillskott de kommande åren för att klara demografins utveckling. Tyvärr är det inte dit pengarna går.

I samband med att den nya bankskatten presenterades valde den rödgröna regeringen att berätta om nya tillskott till Försvarsmakten. Som moderat är jag glad att regeringen lyssnat på försvarsberedningen och ökar resurserna till försvaret. Inte minst vi gotlänningar vet att läget runt Östersjön är mer osäkert än på länge. 

Men att pengarna från den nya bankskatten ska finansiera försvarets utbyggnad är skrattretande. Sverige har redan i dag ett av världens högsta skattetryck – självklart fordrar det att pengar finns för att finansiera en så oerhört grundläggande uppgift som försvaret av vårt land.

Istället är det nya reformer som tillkommit med den så kallade Januariöverenskommelsen som ska finansieras. Socialdemokraterna har i förhandlingarna fått till den så kallade ”familjeveckan” och Miljöpartiet sitt friår under namnet ”utvecklingstid”. Budgetens tyngdpunkt kommer alltså inte att ligga på att fler ska komma i jobb, att det ska löna sig att arbeta eller att stärka Sveriges konkurrenskraft. Istället ska allt färre i arbete se till att betala för andras villkorslösa ledighet.

Fullt utbyggda kommer reformerna att kosta totalt tio miljarder – det är dubbelt så mycket som anslagsökningen till försvaret, vilket var det regeringen menade var anledningen till att man inför bankskatten.

Att de kommande åren lär bjuda på ett lapptäcke av nya skatter och reformer som delvis tar ut varandra är ett resultat av att Januariöverenskommelsen helt enkelt inte är ett politiskt program, utan en önskelista. Hade man på riktigt velat ta ansvar för Sverige hade den första frågan varit ”hur finansierar vi reformer som gör Sverige starkare?”. 

Den frågan hänger tyvärr fortfarande i luften. För någon universallösning är det inte att införa en ny bankskatt. Bankskattens utformning leder nämligen till nya frågor – kommer svenska banker att följa Nordea och flytta utomlands? Kommer anrika gotländska sparbanker att klara livhanken?