Undrar vems bror, kusin eller pyssling denne man är? Finns det någon släktforskare i forumet som kan ta reda på den saken?
Så skriver signaturen ”Valfrid” i en kommentar på Helagotland med anledning av en tillsättning av en tjänst inom Region Gotland.
Valfrid får här synliggöra den grupp av människor som är övertygad om att hela vårt samhälle är korrumperat och att det faktum att ingen berättar om detta grundas i att journalisterna är med i denna konspiration.
Detta gäller från landets högsta ledning ner till kommunnivå på lilla Gotland.
De flesta skakar nog på huvudet och ler lite. Den som vistas en del på nätet och olika kommentarsfält kan se att Valfrid knappast är ensam. Kanske är Valfrid ett troll som har som uppgift att lägga kommentarer som dessa så mycket han orkar för att det gynnar ett högre syfte. Trollfabrikerna går varma för att sopa banan för krafter som vill växa och som gör det just av detta: av att människor ska tro att det finns en utbredd konspiration där makt och medier mörkar sanningar och håller varandra om ryggen.
Kanske är hen bara en som läser dessa kommentarer och tror på dem.
Jag drar en liknelse till klottrare. Det sägs att det värsta man kan göra är att visa upp deras klotter på bild i medierna. Då har de lyckats och det triggar dem att fortsätta.
Om en anonym hånare på nätet omnämns i medierna kanske hen också gör high five med sina kompisar och får ny energi att fortsätta håna och häckla.
Det får hen gärna för mig. Jag är mer intresserad av dialog. Få veta vad hånet bottnar i och visa respekt och intresse för detta. Men det finns ingen ömsesidig önskan om en sådan dialog. Det man får tillbaka är mer hån och finns det något som gör mig trött så är det detta totala ointresse för fakta och sanningar. Min irritation gräver vallgraven ännu djupare och nånstans förstår jag också att det är precis det som är avsikten.
Det talas mycket om näthat och alla vi som drabbats av en regisserad hatstorm vet hur hårt det kan blåsa. Men det är trots allt övergående, i de flesta fall.
Näthånet finns kvar och äter en, en tugga i taget. Ser man inte upp börjar man snart svara med samma mynt.
Vad är då lösningen? Jag tror inte på att tvinga folk att skriva under med namn.
Inte heller tror jag på att dra tillbaka möjligheterna för dessa personer att yttra sig eller att man ska ignorera debatterna.
Jag tror på motargument och balans. Att inte låta hånarna spela ensamma på plan. Man behöver inte gå i polemik, det hjälper som sagt föga. Men man kan lägga egna kommentarer, som till exempel signaturen Anders Larsson gjorde i den tråd jag inledde med att berätta om: Han skrev ett enkelt grattis och önskade lycka till, till den som fått jobbet.
Hånarna och hatarna är trots allt i minoritet. Och kom inte dragandes med motivet att ”du inte har tid”. Med tanke på hur många som bevisligen läser debatterna eftersom det ständigt refereras till dem, så finns tiden. Använd den till att lägga en kommentar istället för att läsa och sucka. Inspireras gärna av nätverket #jagärhär.