I närheten av Rute kyrka har cirka 5-6 hektar skog som tillhör kyrkan förvandlats till ett kalhygge. Man har förvisso tagit en viss hänsyn till naturen. Vissa tallar i kanten av hygget har sparats, likaså en dunge med yngre tallar. Utmed vattendraget som går genom skogen har buskarna lämnats kvar och det har byggts en bro över för att inte skada diket. Ett område med mycket våt skog har man också låtit stå kvar liksom några torrakor. Däremot har det inte tagits tillräcklig hänsyn till ett kungsörns bo som finns i närheten utan man har huggit ner träd mycket närmre än som var tillåtet.

Ett kalhygge innebär en total förstörelse av den naturliga skogen. Genom att solen når ner till marken och torkar ut denna på ett helt annat sätt, genom markberedning (det vill säga genom att ploga djupa fåror) och genom plantering av kanske främmande arter förstörs hela den naturliga vegetationen. Även svampar och deras mycel, som bidrar till att träden växer bättre, förstörs genom kalhygge.

Det finns andra metoder för modernt skogsbruk, så kallad plockhuggning eller kontinuitetsskog, där man hämtar ut de äldre, större träden och låter de yngre stå kvar och där föryngringen sker genom naturlig sådd. På detta sätt kan skogen stå kvar och man slipper markberedning, som är en brandfara, plantering av små trädplantor som torkar bort i vårvärmen och kostsam gallring. Om man jämför ekonomin på de båda metoderna under en längre tid så är under vissa förutsättningar plockhuggning mer vinstbringande.

Ett kalhygge är också under en mycket lång tid 10-15 år en kolläcka. Träden som tog upp koldioxid är borta och kvar finns bara växtrester som förmultnar och avger koldioxid. Men det tar ytterligare 15-20 år innan träden är så stora att dom har lagrat in det kol som hygget släppte ut de första åren. Så det tar faktiskt 30-40 år innan en sådan skog kan bli en koldioxidfälla.

Vi tycker att kyrkan i framtiden ska ta mer hänsyn till den biologiska mångfalden, klimatet, friluftslivet och estetiska värden när dom brukar sin skog.