Jag har länge ansett och argumenterat för att domkapitlen i Svenska kyrkan bör avskaffas. Efter att noggrant ha studerat domkapitlets i Visby erinran mot domprosten Hermansson har jag fått ytterligare argument för min uppfattning.

Det är en skrämmande läsning som osökt för tankarna till de miljöer som Franz Kafka beskriver. Man kan bara beklaga den stackars jurist som tvingats skriva detta märkliga aktstycke.

Efter en alldeles för lång redogörelse för domprostens ställning och ärendets gång kommer domkapitlet till slutsatsen att Hermansson brustit i respekt för och lojalitet mot biskopen genom att på en del sätt kritisera denne.

Av detta dras den häpnadsväckande slutsatsen att Hermansson i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha. Hur i alla sina dar följer detta logiskt av att Hermansson kritiserat biskopen? Man grundar tydligen sitt beslut på en gummiparagraf i Kyrkoordningen. Därför borde det ställas betydligt högre krav på en slutledning som leder fram till att man tillämpar denna. Annars kunde man tyckt till direkt utan att ha slösat så mycket trycksvärta på inledningen.

Skulle detta att biskopens beslut inte kan överklagas innebära att biskopen inte får kritiseras och att kritik ska uppfattas som bristande respekt och illojalitet. Man tar sig för pannan. I en kyrka borde det vara så högt till tak att också en biskop kan bli föremål för kritik, särskilt om den är berättigad och ta denna.

En sådan immunitet för en biskop, som domkapitlet i Visby ger uttryck för, är mera långtgående än den som tycks förekomma i den romersk-katolska kyrkan, där påvens ställning är oerhört mycket strakare. Ingen har till exempel på allvar gjort sak av att kardinal Raymond Burke nyligen uppenbarligen har framfört viss kritik mot påven i en fråga som är betydligt allvarligare än dem som Hermansson har kritiserat stiftschefen i Visby för.

Graverande förefaller det dessutom vara att Monica May som ledamot i domkapitlet deltagit i beslutet, trots att hon är en av dem som tidigare anmält Hermansson till domkapitlet. Inte handlar det väl om ett domkapitel i Grönköping, eller?

Att biskopen, enligt reglerna, inte deltagit i beslutet länder honom naturligtvis till heder. Med ett sätt att argumentera som domkapitlet ägnar sig åt, kunde man nog ha försvarat hans eventuella närvaro.