Pia Malmros (V) skriver i en insändare i förra veckan om hyressättning. Hon vill misstänkliggöra kommande ägare och spä på oron hos de som bor i de lägenheter som Gotlandshem avser att sälja. Jag tycker att det är olyckligt att Pia Malmros inte har begreppen klara för sig beträffande hur hyressättning går till i Sverige. Eller hur det funkade före 2011.

Hon skriver bland annat kring hyressättning att det numera ”…gäller inte längre samma självklarhet att hyrorna ska förhandlas och sättas efter bruksvärdet.” Sanningen är att ”bruksvärdeprincipen” eller ”bruksvärdet” aldrig varit den princip som används för att sätta hyra.

Bruksvärdesystemet handlar om hur hyror ska bedömas vid tvist i hyresnämnden. De faktorer som då bedöms (där man jämför med likvärdiga lägenheter i samma område) är standard, skick, utrustning, modernitetsgrad men även faktorer som närhet till service och kommunikationer och områdets rykte. Se där, redan 1968 fanns det med en lägesfaktor i bedömningen. Detta brukar inte uppmärksammas av vänstern.

Syftet med hyreslagen 1968 var inte att cementera hyrorna på en konstant låg nivå. Faktum är att de som var normerande var de som byggde nytt och mycket. Det var också så att det inte var genomsnittet av alla hyror som låg till grund för hyresjämförelserna utan ledande hyror med undantag för toppvärden. Det har alltså alltid funnits en medvetenhet om att det måste återinvesteras i fastigheter för att de ska kunna fortsätta att vara till exempel bra bostäder.

Hur fastställs då hyrorna? Sedan 2011 fastställs hyrorna genom kollektivt förhandlade hyror. Sedan 2011 är heller inte allmännyttan normerande för hyrorna. Anledningen till att allmännyttan tidigare var hyresnormerande var att de under perioden 1965-75 var de som hyrorna jämfördes mot var att de under den perioden var de största byggherrarna – det bekanta miljonprogrammet. Men, sedan 2011 är de allmännyttiga en aktör bland andra och de måste gå med vinst – de ska bära sina kostnader och kunna upprätthålla fastigheternas skick och standard.

Att vifta med ”bruksvärde” och hota med att en ny ägare automatiskt utan åtgärd kommer att höja hyrorna är en retorik som syftar till att skrämma de som bor i husen på försäljningslistan. Det är dumt och oschysst mot de som bor där. Det är dumt och oschysst mot de kommande ägarna.