Varje dag kommer nya bakslag i den japanska kärnkraftskrisen. Det är ingen som vet hur lång tid det kommer att ta att få kontroll över reaktorerna eller hur stora riskerna för en kvardröjande nedsmittning egentligen är.
Det är ganska uppenbart att informatörer och andra kärnkraftsförespråkare har fått kontroll på medierna. Alla kommentatorer och experter kommer från det hållet. Som tur är finns det några få undantag men de märks knappast i debatten.
Att man står inför ett gigantiskt problem vittnar inte mist problemen i Tjernobyl om, där man planerar att bygga ett hundra meter högt Mausoleum. Driftskostnaderna är oerhörda, bland annat genom att byggnaden måste ventileras och detta under en inte överskådlig framtid (tusentals år).
Hur kan någon tro att ett företag i dag kan ikläda sig ansvaret för kostnaderna, som regeringen säger att industrin ska göra, om de vill bygga nya kärnkraftverk. Det är bara dimridåer att föra fram sådana argument. Det är egocentriskt av dagens generationer att överlåta avfall till framtida generationer som inte bett om det. Ingen vet hur man kan handskas med det och inte heller vilka olyckor eller katastrofer som kan komma att sprida radioaktivitet från avfallet.
All teknik är förenad med risker och det går inte att tro att alla risker går att förutse. Det är alltid det oförutsägbara som orsakar de värsta katastroferna. Det är därför som kärnkraften med sina potentiella och oerhörda skadeverkningar, under tusentals år måste avvecklas.
Det finns massor med rapporter om strålskadeeffekterna efter Tjernobyl som kärnkraftslobbyn vägrar att ta till sig. Jag är övertygad om att framtiden kommer att visa att skadeverkningarna var mycket större än vad någon kunde ana.
Det är dock meningslöst att försöka bevisa kärnkraftens negativa verkningar genom att föra fram vetenskapliga argument.
Vi vet att det alltid går massmedialt att dölja och förlöjliga sådan vetenskap som går kärnkraftsindustrin emot.
Min poäng är att var och en som ser på kärnkraften och tänker på de potentiella riskerna som har effekter under tusentals år, kan förstå att det är en vansinnig verksamhet. Att tro att det går att bygga in säkerhet som håller för alla eventualiteter är nästan skrattretande.
Myndigheterna försöker lugna oss med att ingen omedelbar fara föreligger! De som blivit besatta av kärnkraften upprepar sitt mantra om att vi måste få ner koldioxidutsläppen via kärnkraften och att alternativen inte finns. Som om det inte skulle finnas. Allt är en fråga om vilja och kanske livsstil.
Koldioxidutsläppen måste åtgärdas, men även om det är svårt och går långsamt, så är det problemet till skillnad från kärnkraften påverkbart av människan.
Det är glädjande att det finns folk på Gotland som insett faran och kommer att samlas vid Kärnkraftsröset vid Herrvik på Annandag Påsk till en manifestation 25 år efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och över 25 dagar efter Fukoshima.