Vi blev så kränkta
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hade betalat smörgåspålägg i kassan, min son tog den och vi gick iväg. Jag hade sett en äldre kvinna stå och titta helt förskräckt på min son. Jag blev full i skratt och tänkte; ja herregud, för att han är tonåring och långt hår så tror hon väl att han ska slå till henne. Hon var riktigt obehaglig. Min son hade inte märkt något, brydde sig inte. Hade jag vetat vad som skulle hända sen, hade jag sagt till damen i fråga.
För när jag var ute ur gallerian och på väg till parkeringen, märkte jag att min son inte var med. Tänkte väl att han kanske träffat på någon han kände, gick tillbaka, och där i ingången till gallerian står han och två kassörskor. Jag tände till direkt, och frågade vad det var frågan om. Den ena kassörskan mumlade fram något om en dam som hade tyckt det var misstänksamt och om han hade betalat smörgåspålägget. Jag har betalat den sa jag... Precis som min son hade sagt.
Jag vet inte ens om de bad om ursäkt. Jag började bli riktigt arg, men de ville väl inte ställa till en scen utan gick iväg, och jag sa: Herregud, vad är detta? Jag var på väg in till affären igen och ifrågasätta vad de höll på med, men min son lugnade ner mig, och sådär coola som tonåringar kan vara... Bry dig inte.
Om inte personalen ser något misstänksamt utan bara går efter någon fördomsfull person, får man verkligen göra så här?