På sista tiden har jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 uppmärksammats i media. Bra att de som skuffats undan och tilldelats meningslösa sysslor får komma till tals. Bra också att det samtidigt avslöjas hur fördomsfullt människor i maktpositioner ser på de arbetslösa.
För några veckor sedan intervjuades regionens socialdirektör i Radio Gotlands program Eter. Där påstår hon att de som är placerade i fas 3 är "människor med problem". På tv:s Rapport några dagar senare beskriver arbetsmarknadsministern arbetslösa som "bräckliga" och i samma debatt diskuteras av någon underlig anledning förtidspensionering av personer utan jobb. På GT:s ledarsida för ett par lördagar sedan kallar dessutom Hanna Westerén det de fas 3-placerade håller på med för "arbetsträning". Vad är det för människosyn? Om man har varit arbetssökande en längre tid så är man tydligen med automatik "ett hopplöst fall", så hopplöst att staten mutar arbetsgivare med 5 000 kronor i månaden för att få hjälp att sopa ett problem under mattan. Dessa "handledarpengar" behöver inte redovisas, alltså kan de försvinna rätt ner i anordnarens ficka.
Tänk om alla dessa pengar hade använts till riktiga arbetsmarknadsåtgärder istället, till exempel något för alla ungdomar som aldrig har haft ett enda jobb. Vi som är arbetslösa får det knappast lättare att hitta sysselsättning om vi hela tiden utmålas som svaga och sjuka.
Mitt problem är bara att jag oturligt nog var anställd inom en bransch som kom att bli drabbad av nedskärningar. Jag är fullt frisk och råkar bara vara utan jobb, trots idogt sökande. Ge mig ett och jag kan sätta igång och jobba på en gång.