Vattnet är och kommer att förbli ett problem och föremål för diskussion framöver. Det är ett problem på många platser i hela världen så även på Gotland. Redan nu är vattnet ett problem även i Fårösundstrakten och ingen vet om det kommer att bli bättre eller sämre av ett kalkbrott vid Ducker.
Det behöver redan nu sättas in åtgärder för att säkra tillgången på dricksvatten på lång sikt. Det borde börja med att "stämma i bäcken". Vi använder numera vårt dricksvatten till att spola i toaletten, bada, duscha, vattna trädgården, tvätta bilen. Jag är uppväxt med utedass, pump på gården och sparsamt med badande (bastu en gång i veckan). Har vi råd att fortsätta så här?
Dagens samhälle präglas av urbanisering. I Europa finns det inget annat land som har så stor inflyttning till huvudstaden som vi har till Stockholm. På Gotland sker samma sak, folk flyttar till Visby och landsbygden avfolkas. Det innebär att vattenproblemet blir allt större i tätorterna, så även i Fårösund.
Vi fortsätter att slösa med vårt dricksvatten och satsar på att rena vårt avloppsvatten med allt bättre teknik. Bor man som jag på landet så krävs det av regionen att jag har en trekammarbrunn med infiltrationsbädd. Jag investerade för några år sedan i en sådan anläggning som kostade cirka 100 000 kronor.
Det är okej eftersom det säkrar mitt och grannarnas dricksvatten som vi fortsätter att slösa med från våra egna brunnar. Det är även okej att det ställs krav på gödselhanteringen på gårdar med djurhållning.
Men i tätorterna finns problemen kvar med vatten och avlopp såväl i Visby som i Fårösund. I Fårösund studerades för några år sedan (2002) möjligheten att avsalta vatten med hjälp av en autonom avsaltningsanläggning (vindkraftsdriven). Det projektet stoppades av militären som ansåg att anläggningen skulle störa deras verksamhet. Projektet var kostnadsberäknat till 2,9 Mkr och finns beskrivet på regionens hemsida.
Avsaltningsanläggningar behövs på många öar både i Sverige och övriga världen och det har blivit en produkt och en affärsidé för en del företag att tillverka och sälja sådana. Liksom vindkraften är det ett exempel på miljövänlig teknik men inte lika omdiskuterad.
Här skulle den Bungefond som Nordkalk nu presenterat kunna komma till användning om det blir brytning vid Ducker. Det behövs en försöksanläggning för avsaltning och varför inte i Fårösund?
Även om det inte blir något brott vid Ducker så kommer vattnet att fortsätta vara ett problem för Fårösundstrakten så försöksanläggningen behövs under alla omständigheter. Frågan är hur den kan finansieras? Kan traktens övriga företag och befolkning bidra? Kanske en insamling likt "Rädda ringmuren"?
Oavsett vilken uppfattning man har om Duckerbrottet så tycker jag att det behövs en försöksanläggning för avsaltning i Fårösund . Kan det bli en ny affärsidé liksom vindkraften?