Jag går till galgarna norr om stan
när nyss månen slutat sin stilla ban,
solen sig höjer över Stjärngatans hus
som lovar dagen blir solig och ljus.
En morgonvandrare med sin hund
med mig utbyter
tankar en stund
om dem vi ofta tankar har skänkt,
de som en gång i
galgarna hängt.
Sorgligt men får ej förstöra den dan
inte heller mitt
medhavda husorgan,
trots jag i tidningen läser och ser
mycket elände här och i världen sker.
Nu blicken ut
över havet når,
som glänsande glitter av solstrålar får,
solens generösa
värmande strålar
oslagbart fint hela landskapet målar.
Därifrån ser S:ta
Maria, ståtlig och fin
i helt annat tillstånd S:t Görans ruin,
njuter den vår-
morgonen på alla vis
när borta är gårdagens dimma och dis.
Hemåt jag går från Galgbergets fot,
promenerar på strandpromenaden
och går in genom
kärlekens port,
in i den gamla muromgärdade staden.