Tror du på Gud? Har du upplevt hans påtagliga närvaro? Hans ledning och hjälp i svåra stunder?
Glöm det! Det är ren inbillning. Allt händer i din egen hjärna.
Någon annan verklighet finns inte, inget mönster, inget kärleksfullt högre väsen. Det är bara som du tror.
Något ditåt fick vi oss förkunnat av professor Dan Langhammar häromsistens. Han är hjärnforskare och ”neuroteolog”.
Det var intressant att lyssna på. Inte minst perceptionstestet med ett litet barn som försökskanin. Det handlar om ett ansikte.
Fyra pinnar låg i ordnad rad. En boll kom in. Den ställde till kaos bland pinnarna. Barnets hjärna signalerade förståelse. Nästa gång fick bollen ett ansikte. Den återställde ordningen. Barnets hjärna: Logiskt. Så var det på nytt kaos bland pinnarna.
Nu kom bollen igen. Även den försökte få ordning på pinnarna. Hjärnan reagerade inte. Bollen hade inget ansikte.
Under mitt trettioåriga liv som barnsjuksköterska med mera hyste jag länge en misstanke: Små barn vet mer än vi tror.
Man ser det på deras ögon. På BVC möter vi många av dem. Deras ögon rör sig, som att de ser något vi inte ser, något som rör sig cirka 1 meter upp. En annan iakttagelse utan undantag: När barnet ammas söker blicken hela tiden moderns ansikte.
Så nu kommer jag till mitt älsklingsämne: Jesus och Bibeln, som har en del att säga i saken.
I Matteus 17 visade Jesus sin gudomliga sida, och ”hans ansikte lyste som solen”. Det är vad vi ber om i Fader vår: ”Låt ditt ansikte lysa över oss”.
Men det var ett undantag. Mest var han en människa bland människor. En dag grälade hans följare om vem som var störst i himmelriket. Jesus kallar fram ett barn och säger: ”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in”… Matteus 18. I dag späckar vi vårt CV med meriter för att ”komma in”. Jesus gör tvärtom. Ser en omvänd verklighet.
Jag trodde förr när jag såg mig i spegeln att det var så där jag såg ut. Fel. Spegeln visar en falsk bild, en omvänd sådan. Ögat ser vänster som höger och tvärtom.
När man möter barnen vid 4-årskontrollen på BVC märker man: Jag vågar påstå: Alla skriver bokstäverna bak och fram. Varför? Plats för ödmjukhet.
Har barnen rätt? Ser deras ogrumlade öga verkligheten som den är? Är det vår verklighet som är spegelbilden? Tänk på Platon?
Bibeln talar ännu tydligare: Här ser vi på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men där ska vi se ansikte mot ansikte. 1 Korintierbrevet 13.
Sist ett bibelord jag har lite svårt för: Han har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för dem som är som barn. Matteus 11.
Jag kan nästan tycka att det är lite orättvist av Gud att dölja det för er så där. Jag ska be att han slutar.