Varför så tysta, kulturpolitiker?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bergmanvecka och Liten kulturvecka på Fårö. Kammarmusik i Vamlingbo och ny konsthall i Sundre. Kulturprogram på Östergarnslandet och teater i Stenkyrka. Shakespeare på Romateatern och så Öppna Ateljéer som inledde sommaren.
Till detta kommer Visby med Länsteaterns omfattande kulturdebatter under Almedalsveckan, Kammarmusikfestivalen i Nicolai och Medeltidsveckan.
Över hela ön bubblar det av aktivitet. Men då är det väl bra. Då har vi väl kultur så att det räcker. Eller? Vi får skrapa lite på ytan.
Romateatern går på knäna efter en utsvältning från kulturnämnden (och Kulturrådet) under senare år som saknar motstycke. Kulturnämndens kanslichef deklarerade frankt på ett seminarium i anslutning till den så kallade kändisfesten att nämnden diskuterat sommarteatrarna på ön och kommit fram till att bortprioritera Romateatern. En unik Shakespearescen i Sverige.
Råder det enighet bland kulturpolitikerna om det?
Medeltidsveckan går på knäna. Har svårt att få ihop ekonomin trots ett imponerande utbud och mycket publik. Ett dragplåster i besöksnäringen som ger jättepengar tillbaka till kommunen. Men stödet från kulturnämnden och kommunen är njuggt.
Råder det enighet bland kulturpolitikerna om det?
Gotlandsmusiken går på knäna. Det kommunala stödet minskar. En uppskattad verksamhet, bland annat för barn, hotas.
Råder det enighet bland kulturpolitikerna om det?
Kammarmusikfestivalen, "Scheja-veckan", höll på att gå i putten efter anmärkningsvärda turer, inte minst i kulturnämnden.
Rådde det enighet om denna utveckling bland kulturpolitikerna?
Och nu skall Gotland få status av kulturregion. Det är bra. Men varför har kulturpolitikerna tyst gått med på stora nedskärningar i kulturbudgeten under senare år? Vad vill man då med att vara kulturregion?
Gotland har kulturpolitiker som är tysta och som aldrig deltar i kulturdebatten. Med ett undantag, Inger Harlevi. Jag tillhör dem som inte dras med i kritiken av kulturpolitikern Harlevi. Är det någon som vill något, som driver frågor, som engagerar sig, som sett till att Gotland blir kulturregion, så är det politikern Inger Harlevi. Som snart lämnar skutan.
Övriga politiker i kulturnämnden säger inte flaska. Är man verkligen totalt enig om kulturpolitiken, om bortprioritering av Romateatern, om Kammarmusikfestivalen innan det sprack, om att hålla Gotlandsmusiken och Medeltidsveckan på halster? Nog har man väl någon egen åsikt själv eller åtminstone i partiet. Varför så slätstruket på ett politikområde som är fyllt av möjligheter till engagemang, till initiativ, till att föra stimulerande och kreativa samtal i offentligheten.
Jag har stor respekt för våra politiker och för er kulturpolitiker, men varför så tysta? Har partierna ingen egen kulturpolitik?