När man är ute bland allmänheten och diskuterar politik är det oftast kommunens ekonomi och höga skatteuttag som är det största och mest intressanta ämnesområdet. I nästa andetag kommer även frågor om byråkratin samt storebrorfasonerna. Men även en undran om vart alla miljarderna tar vägen. Nu har vi en ny ledning i kommunen (regionen). Det vore på sin plats att man tar tag i problemen. Under en följd av år med olika regimer har genomförts organisationsutredningar med konsulter som kostat miljoner. De har inte gett något resultat utan bara skapat irritation bland personalgrupperna med varsel om uppsägningar,
Nu är det dags att gå till botten med kärnfrågan och dess lösning. Är det lönekostnaderna som är boven i dramat? Vanligen börjar man då med nedskärning av personal som arbetar i den yttre linjen och som servar allmänheten. Låt oss i stället börja i toppen och granska heltidsanställda politiker och direktörer som kostar miljoner.
Behöver vi så många heltidsanställda politiker (kommunalråd med flera) i en medelstor kommun (region) som Gotland? Räcker det inte med en sådan befattning för kommunstyrelsens ordförande och att varje övrig nämnd och styrelse får nöja sig med en ordförande i stället för ett kommunalråd. Den som sysslar med aktiv politik har oftast ambitionen att förbättra samhället. Det är inget yrke.
Liknande är frågan om de många direktörerna. Kan det inte vara motiverat med endast en direktör (regiondirektören)? Varje förvaltning har en chef (ibland direktör). Vore det inte till fyllest att han tituleras förvaltningschef och belönas efter arbetets omfattning och inte efter titeln.
I de båda fallen (heltidsanställda politiker och direktörer) finns det en betydande ekonomisk vinning att göra. Dessutom skapas möjlighet att påverka den galopperande byråkratiseringen. Utrymme och förutsättningar skapas även för att stärka den yttre linjen (fältarbetarna) som betjänar det tre prioriterade verksamhetsområdena skola, socialtjänst och sjukvård.
Avslutningsvis - det riktiga lågvattenmärket uppnåddes när kommunen upphörde med befattningen "Fixar-Malte" som gav äldre medborgare ett viktigt stöd i sin hemmiljö.