Varför finns det inte en kölnu kvar på ön?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyligen stod han i snögloppet och donade med sina kärl. Jag vet redan. När brygden är klar kommer han in till mig med ett spann gutniskt öl. Han är tvungen att använda köpmalt. Ett måste. Det tyckar han är synd. Gutar byggde Krampmacken, bygger tun enligt månghundraårig sed, restaurerar väderkvarnar, åar och bäckar för havslaxöringens lek. Här och var bränner eldsjälar trätjära i renoverade sojden. Exemplen kan mångfaldigas och ännu finns det äldre som vet vad exmera betyder. Varför finns det inte en kölnu kvar på ön?
Det vore ett gott företag för en hembygdsförening att bygga en sådan. På sin färd i österled gjorde Röde Orm ett strandhugg i Visby. Där bunkrade besättningen det nödvändiga dragölet. Förbi forsarna i Ryssland drog de båten. Till detta krävdes god mannakraft och ett mustigt dragöl.
Endast på Gotland fanns sådant att få. Förhoppningsvis är påskbrygden färdig nu i dagarna att provsmakas på många platser runt om på ön. Och tänk på att den kryllar av B-vitamin i den.
Så har Birgitta Amér mig förtalt. Exmera = digga, tycka om, lika, smaka godis och så vidare. Hilding Sigsarves mamma, född 1883, använde alltid det ordet i sitt dagliga tal. Kanske dags skaka liv i ettgamalt dialektalt ord, trots dess franska ursprung.
Vi är alla invandrare på ön, både människor och våra ord.