Rättsprocessen kring Ojnareskogen, Bunge: Duckers och Nordkalk vs miljöintressen, visar att vårt rättssystem på grund av lagändringen i miljöbalken 2009, inte längre fungerar. I alla fall inte för att skydda riksintressant natur och hotade arter om mineralindustrins intressen står emot. År 2009 medverkade Sahlin, Carlgren, med flera till att på gruvlobbyns förslag ta bort den viktigaste paragrafen i miljöbalken: "Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande" . Socialdemokraterna och alliansen har, efter gruvlobbyns påtryckningar, samverkat för att göra Sverige mer intressant för utländska gruvbolag.
I dag talas om gruvboom och äntligen jobb till Norrlandslänen. Till renskötande samer, ursprungsbefolkningen, tas lika lite hänsyn som till gotländskt vatten.
Riksdagstjänsteman Charles Berkow säger i Gröna bloggar: "Minerallagen är så skriven att Bergstaten inte får vägra någon som ansöker om tillstånd att leta malm, även om de vill prospektera i ett naturreservat eller till och med FN-världsarvsområde eller prospektera efter uran i en kommun som är bestämt emot det. Bergsstaten får bara vägra tillstånd om den som söker inte ser ut att verkligen vilja exploatera, eller om den som söker är uppenbarligen olämplig. Detta, enligt minerallagen 2 kap. 2 §."( http://berkow.blogspot.se/2012/05/skog-och-malm.html)
SGU gav 2005 ut en specialskrift för den internationella marknaden, Mining Journal, i princip en reklamskrift. Där kan vi läsa att Sverige ger gruvindustrin mycket förmånliga regler. Översatt till ren svenska kan man säga att minerallagen ger bolagen rätt att prospektera och oftast även att utvinna mineral nästan var som helst. Det som är under markytan tillhör staten som gärna säljer rätten till det - förmånligare än i många andra länder - endast skatt på 28 % utgår, inga andra avgifter. Minerallagen stipulerar inlösningskraven. Markägare föreslås få någon kompensation för uttagna mineraler.
I dag kan vilket gruv-, olje- eller gasbolag som helst begära prospekteringstillstånd. Även på skyddad mark. Bergstaten, den myndighet som handhar mineralärenden, är en relik från 1600-talet, från feodaltiden. De medger i princip alltid tillstånd. Bergstatens beslut går inte att överklaga i någon svensk instans. Bergmästaren, myndighetens högsta chef är tillsatt ur industrileden. Bergstaten är en del av SGU - Sveriges Geologiska Undersökning.
Ovanstående ordning känns inte särskilt demokratisk. Paragrafändringen i miljöbalken 2009 och domen gällande Nordkalks planerade brott i Ojnareskogen är av stor internationell betydelse.
Kanske skulle man säga att vi lever i lobbykratin Sverige? Blir det gruvvård istället för naturvård? Läs gärna SGU:s glättiga broschyr och se bildbevis på hur gruvområden förändrar landet. Man har i alla fall rätt att öppet visa sin åsikt. Kanske ses vi i Ojnare skog?