På trettondedagen slötittade jag på vänsterpartiets kongress och tanken slog mig att partiet inte har någon ekonomisk politik. Flera talare var framme och propagerade för sex timmars arbetsdag - med bibehållen lön.
Det betyder i klartext att arbetstiden sänks med 25 procent. För att antalet arbetstimmar inom till exempel skola och sjukvård ska bibehållas kommer det att krävas att man nyanställer 25 procent utöver den nuvarande arbetsstyrkan.
Och var med skola vi betala? Höjda skatter givetvis. Det är ju vänsterns lösning på alla problem. Helst 100 procents skatt. Men vem vill leva i ett samhälle där det inte lönar sig att studera och förkovra sig?
Paradoxalt nog kallar sig V för arbetarparti - trots att man vill att löntagarna skall arbeta mindre tid.
Men att öka antalet anställda i till exempel skola och sjukvård lär bli ett problem. I glesbygderna, Norrland och Värmland, har det visat sig att flickor pluggar hårt, för att sen försvinna till större städer för att studera vidare. Medan unga män struntar i utbildningen, stannar kvar och hankar sig fram med jakt, fiske, socialbidrag och händerna under täcket.
Vem vill anställa dessa inom skola och sjukvård? Nej, de är inte anställningsbara. Vi får en brist på arbetskraft vilket leder till nedskärningar inom skola och omsorg - eller att vi måste bejaka invandringen, vilket kommer att sticka i ögonen på Sverigedemokraterna, som kommer att hävda att utlänningar stjäl jobb från "hederliga svenskar".
Låt vara att V är en politisk nullitet i Sverige. Men vem vill bo i ett land där V har politiskt inflytande i regeringsmakten?
V borde byta sin högstämda kampsång Internationalen mot "Erk du Maja du, var ska vi ta’t - Du ät för fattig och jag är för lat, Du går på roten och jag går på stat. Erk du, Maja du, var ska vi ta’t?"