Välviljan skapar onödig oro
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att screena en förhållandevis frisk befolkning för alla tänkbara sjukdomar och problem som kan tänkas uppkomma, innan personer ens hunnit känna av det allra minsta lilla symtom, är vanligt i vår välmående kultur. De styrande kan på det sättet visa handlingskraft i en tid då inte längre det kalla kriget eller andra avgörande hot utgör problem att brottas med.
Människor får i stället oroa sig över sin hälsa. Det hjälper samhället till med. Man behöver inte nått högt upp i åldrarna för att inse att man tillhör någon slags riskgrupp. Det första tillfället i vuxen ålder kan vara vid en graviditet. Erbjudande om ultraljudsundersökning för att kunna veta när barnet beräknas komma och att så långt allt står rätt till nyttjas av de flesta gravida idag. Nu byggs denna möjlighet ut på sina håll i landet till att omfatta ännu ett tillfälle senare under graviditeten då det kan kollas via ultraljud om det kan finnas risk för skada som kan förebyggas vid förlossningen. Samtidigt kommer en av otaliga larmrapporter som en del media med förkärlek ofta presenterar. Den handlar den här gången om att barn i magen kan ta skada av ultraljudsundersökningar. Ett dilemma alltså för de blivande föräldrarna!
Är man en mamma i medelåldern blir man erbjuden att få genomgå en fostervattensundersökning. Där kan det avläsas om det väntade barnet kommer att få funktionshinder av några få utvalda slag.
Tackar mamman nej tas det som en besynnerlig reaktion. Det förväntas inte att vedertagna generella test skall mottas med skepsis eller ifrågasättas. Hur de väntande föräldrarna skall handskas med ett eventuellt obehagligt besked ett svar på undersökningen kan ge, framgår inte.
För oss kvinnor finns också möjlighet att efter viss uppnådd ålder infinna sig regelbundet till mammografiundersökning. Få uteblir. Denna förebyggande verksamhet har delvis varit ifrågasatt med många starka argument emot, men ännu inte kommit på skam.
Att titta efter cellförändringar på livmodertappen eller att som i Uppsala låta kvinnor lämna in odlingsprov för virus som kan ge cancer i livmoderhalsen är andra exempel där vi återkommande påminns om att vi lever farligt. Männen testas med blodprov för prostatacancer. Här ser erbjudandena olika ut i olika län.
Tanken är naturligtvis att skapa trygghet och att förebygga ohälsa. Frågan är om det är framgångsrikt. Det finns inga bevis för att vi blir friskare av den förebyggande hälsovården. Att känna sig omhändertagen kan möjligen öka välbefinnandet.
Vi vet i alla fall att det kostar pengar. Företeelser kan ställas mot varandra. Prioriterar gör i alla fall de som bestämmer då de fattar sina beslut. Att människor får vänta i operationsköer är känt. Det skapar onödigt lidande för de som redan har besvär och kostar, då patienten samtidigt kan vara arbetsoförmögen.
Frågan blir om vi mer skall ägna oss åt de verkligt sjuka så länge, tills en annan dag då den offentliga plånboken är tjock nog för att bjuda friska personer som vill, en mängd undersökningar i tid och otid.