I debatten om Nordkalks kalkbrott i Bunge ställs natur mot jobb. Det är en cementerad inställning som inte leder framåt. Det måste gå att ha både jobb, vatten och natur. Vi ska inte behöva förstöra naturen för att skapa arbetstillfällen. Det är en viktig del i en hållbar utveckling som vi tror är möjlig.
Fältbiologerna anser att vi måste jobba för att Gotland i framtiden fortsätter vara en levande ö där människor utvecklas med naturen. Nordkalks kalkbrott i Bunge kan omöjligt räknas in i denna vision, eftersom kalkbrottet förstör den världsunika miljön och riskerar vattnet. Vi måste tänka nytt. Vilka alternativ finns för jobben om Nordkalk inte bryter i Bunge?
År 1994 var oron stor i Kalmar när Volvo skulle lägga ner sin fabrik där. Jobb skulle försvinna och Kalmar bli en utflyttningsort, fruktade man. Volvofabriken upphörde, men jobben försvann inte för det. Aldrig någonsin hade man sett så många nya företag etableras som åren efter Volvo lade ner. Samma fruktan verkar ha drabbat delar av Gotland. Om Nordkalk inte får bryta i Bunge ryker jobben och hela norra Gotland avfolkas, heter det.
Nordkalk äger mycket mark på ön och bara för att de inte får bryta i just Bunge betyder inte det att Nordkalk kommer att packa ihop och åka tillbaka med jobben till Finland. Finns det inte lämpligare områden att bryta kalk än just här?
Fältbiologerna kan tänka sig kalkbrytning i mindre känsliga områden. Småskalig kalkbrytning gör inte lika stora ingrepp och möjliggör högkvalitativ brytning med kalkförädling där en större del av pengarna hamnar i gotlänningarnas fickor. En annan kalkindustri är möjlig men vi tycks ha fastnat i internationella företags storskaliga rovdrift.
Några få personer kan leva av den kalk som sprängs och skeppas iväg de närmaste 25 åren. Men vad händer sen? Barnbarnen till de som jobbar på Nordkalk, vad ska de leva av? Ett hål i marken är allt som lämnas till dem. Är det smart resursanvändning?
Istället borde vi se till de näringar som står för ett hållbart nyttjande av resurser, där jobben kommer tillbaka år efter år. Turism och jordbruk är båda större näringar än kalkindustrin, och de gynnas inte av ett kalkbrott. Försvinner vattnet är jordbruket i kris. Den unika naturen är Gotlands varumärke som generar pengar och jobb. En nationalpark kring Bästeträsk skulle likt Sveriges 30 andra bli ett besöksmål som ger jobb. Kanske inte lika många jobb som ett kalkbrott, men jobben i Bästeträsk har all möjlighet att räcka i säg 250 år istället för de 25 Nordkalk lovat. Är inte det en mer långsiktig jobbstrategi?
För att skapa konkurrenskraftiga regioner är högskolor oerhört viktiga för att driva utvecklingen framåt. Låt högskolan på Gotland erbjuda forskning, utbildning och högkvalificerade jobb i en globalt sett intressant natur.
Det finns alternativ för jobben. Det gäller att blicka framåt och se dem istället för att låsa sig i gamla föreställningar om att natur alltid står mot jobb. Välj en framtid som utvecklar och bygger ön på lång sikt! Det gör inte ett kalkbrott i Bunge.