Vattenbristen på Gotland är nu närmast krisartad och marginalerna till en vattenkatastrof blir allt mindre.
En rad sparåtgärder genomförs som drabbar öbor, turism och lantbruk. Att frakta vatten till ön från fastlandet, eller via pipeline anses av ekonomiska skäl omöjligt. Avsaltat havsvatten löser bara problemet lokalt och i mycket liten skala.
Regiondirektör Peter Lindvall samt Isabel Enström (MP) intervjuades i GT 10 juni 2016 med anledning av vattensituationen, och olika konsekvenser och lösningar diskuterades. Man nämner minskat tryck i kranarna, allmänna bevattningsförbud, att återskapa vattenhållande områden, färre bygglov och en mera ”hållbar” turism.
Minskad djurhållning och färre lantbruk nämns också, då detta är mycket vattenkrävande. Men förslaget avfärdas eftersom denna näringsgren är så viktig för varumärket Gotland och för vår överlevnad.
Öns mest vattenkrävande näringsgren, kalkindustrin, nämns inte. Hur viktig är den för varumärket Gotland och för vår överlevnad?
Den stora vattenbristen tvingar nu fram ett val; kalk eller vatten.
En åtgärd för att rädda vattnet som nämns i intervjun är att återskapa vattenhållande områden. En bra början till detta vore att åtminstone inte förstöra befintliga sådana områden, vilket är vad ett kalkbolag nu kämpar för att få göra, genom ett anlägga ett gigantiskt kalkbrott mitt i nu välfungerande våtmarker och tillrinningsområden till Bästeträsk, Gotlands viktigaste vattentäkt och reservvattentäkt för hela ön.
Att skapa vattenskyddsområden som skyddar bland annat dricksvattentäkten Bästeträsk bör i dag vara en självklarhet och inget att längre tveka om av politiska eller ekonomiska skäl.
Men Region Gotland med tekniska nämnden har förhalat ärendet, trots beslut om detta i riksdagen.
Varför? Kanske för att underlätta för kalkindustrin att bryta kalk i detta område?
Denna försummelse riskerar nu att allvarligt kunna skada vattentillgången på ön och bli en enorm ekonomisk belastning för Gotland i all framtid.
Vatten är en unik naturprodukt och en gratis ekotjänst, som måste stå fri från partipolitisk, ekonomisk eller juridisk inskränkning.
Varken pengar eller politik kan skapa vatten, bara orörd natur kan.
Nu måste Gotland välja: kalk eller vatten. Antingen en reglering av kalkindustrin i sin nuvarande omfattning och ett stopp för planerad expansion in i öns viktigaste vattenreservoarer. Eller vattenransonering, minskad djurhållning och turism och nedlagda lantbruk.
Världen skriker efter rent vatten. Nu har även vi på Gotland börjat förstå vad den saken kan innebära.