Vad har hÀnt med medborgarförslaget?
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Kommunens jurist gjorde ett smitningsförsök genom att tolka förslaget som att det handlade om Äsiktsregistrering av individer, hur han nu kom fram till det. Lokaltidningarna tyckte att vi var fega som ville vara "anonyma". Hur man nu kom fram till det. Ett medborgarförslag Àr en offentlig handling och det Àr bara att begÀra ut den med alla 500 namnen svart pÄ vitt (vilket rasisterna gjorde direkt) - hur o-anonymt som helst! DÀremot var alla kanske inte beredda att framtrÀda med namn i tidningen. Ju mer offentlig man Àr desto mer sÄrbar blir man. Det har inget med feghet eller ovilja att stÄ för sina Äsikter att göra.
Ytterligare en konsekvens av förslaget Àr att initiativtagaren med familj blivit uthÀngd pÄ en rasistisk hemsida, vilket Àr mycket obehagligt. Ingen företrÀdare frÄn kommunen har rest sig upp och sagt att det hÀr tar man pÄ allvar och att man skyndsamt vill undersöka hur den etableringen ser ut och hur man ska hantera den. Ingen politisk företrÀdare verkar bekymrad över hur effektivt rasisterna hÀmnats pÄ initiativtagaren genom ryktesspridning pÄ nÀtet och via mun-till-mun.
Det Àr en mÀrkligt njugg reaktion pÄ 500 gotlÀnningars oro för vad som sker pÄ ön, frÄn bÄde politiker och media. Det Àr för mig ocksÄ en svÄrbegriplig reaktion. Dels för att kommunen av ren sjÀlvbevarelsedrift borde rÀdas en Sjöbo eller Landskrona-stÀmpel. Dels för att 500 mÀnniskors oro och handlingskraft mÄste tas pÄ allvar om man menar nÄgot med att ha medborgarförslagen kvar som ett demokratiskt verktyg.