Upprymd midsommar
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är något mytiskt med den svenska midsommaren. Det handlar om förväntningar, förälskelser och förtrollade aftnar. Vad är väl en midsommar i Sverige? Den kan ju vara blöt, kall och blåsig - ja till och med helt underbar...
Förväntningarna ligger i planerna för var man skall vara, vilka som skall vara med och kommer kanske han/hon dit eller någon annan helt okänd? Det är bara veckotidningarna som vet innan det hänt.
Förr kunde folk förväntas bli både runda om fötterna och tids nog om magen.
Då var fylleriet utbrett vill jag lova och det var ett under att gärdsgårdarna höll för den ivriga trafiken av mer eller mindre upprymda figurer på väg till buskarnas förlovade dunkel i midsommarnatten. Idag står ett och annat tun kvar och styrfarten är kanske mer begränsad hos en alltför stor del av dagens firare.
De där som kämpar hårt för att inte kunna minnas vad som hänt, när, var, hur eller varför? Vad vet jag?
Hur som helst så blir det nog sill, ost och smör på många bord. Gräslök och potatis är nog bjudna med. Och det blir flaggor, stänger, olvon, felor, björkris, knätofsar och goa gubbar o glada gummor i en rent av faslig mängd. Så är det ju när vi har förtrollade aftnar och upprymda firar midsommar här långt uppe i det alltmer varmare Norden.
Glad midsommar!
Michael Bergström