Upprörande om asylbarnen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är lika upprörande att regerings- och stödpartier liksom moderaterna har tyckt så här.
Christer Engelhardt och Lilian Virgin liksom alla andra som röstade på detta sätt verkar inte förstå, att apatin är en psykisk sjukdom, som man inte kan simulera. Den är tecken på att ett barn har så många och svåra traumatiska upplevelser bakom sig att det inte finns något hopp om en framtid.
Barnet vill inte leva och inriktar sig i princip på att få dö. (Så här ligger inte barnet och tänker utan kroppen och jaget reagerar emotionellt.) Medföljande förälder/föräldrar har ju samma upplevelser bakom sig, vilket gör att trygghet för barnet är svårt att åstadkomma, när man inte vet om man får stanna eller sändas tillbaka till det inferno som man lämnat.
Samma tillstånd som det apatiska barnet är känt tidigare inom vuxenpsykiatrin men den kunskapen är för närvarande ganska dålig. Det inträffar hos vuxna som utsatts för många mycket traumatiska upplevelser, framförallt hos soldater som varit ute i krig och där upplevt grymma och uppskakande händelser. Men inom vuxenpsykiatrin kallas det inte "apati" utan "katatoni" som finns inom psykosbegreppet.
Ordet "apati" får en att närmast tänka på något som inte är så svårt och så dramatiskt och som man kan låtsas. Men hos barn är det inte fråga om att låtsas utan det är ett rent livshotande tillstånd.
Det är lättare för alla att förstå livshotande kroppsliga sjukdomar. Det är svårt att tänka sig att man dör av att vara apatisk, en psykisk sjukdom. När vuxna personer tappat hoppet om en framtid begår de självmord på för oss andra mer begripliga sätt. När barn förlorat hoppet och bara ligger stilla och inväntar döden som en befriare är det helt ofattbart.
Vi har inte kommit så långt i Sverige när det gäller att leva upp till FN:s barnkonvention, som de styrande ratificerade för 15 år sedan.
Det är inte att undra på att Sverige fått kritik för det vid alla de tillfällen som vårt lands resultat granskats av FN, senast nu i år. Det är märkligt att våra folkvalda i riksdag och regering inte helhjärtat satt sig in i och förstått vad barnkonventionen handlar om.
Som jag kan se/förstå är detta beslut i strid mot hela artikel 3, hela artikel 6, hela artikel 26, hela artikel 39, moment 1 i artikel 27 och delar av artikel 24. Hur kan man då påstå att man handlat utifrån "barnens bästa"? Det är nästan "skämmigt" att vara svensk just nu! Alla har möjlighet att sätta sig in i vad det står i barnkonventionen när det gäller dessa artiklar.
Som en förklaring till sitt röstande emot amnesti framför de gotländska riksdagsledamöterna några mycket konstiga synpunkter: det kan bli press på flyktingbarn; de skulle kanske försöka hjälpa föräldrar att få stanna kvar genom att bli sjuka (underförstått simulera) om man gav den här gruppen amnesti; hur skall man kunna förklara och försvara att bara en grupp får asyl och inte de som kommit senare (vad framtiden bär i sitt sköte vet ingen, tids nog att då ta ställning); en märklig ordning att en grupp barnspecialister skall bedöma barnens behov (vadå "märklig"?
Vid misstänka allvarliga somatiska sjukdomar kollas väl barnen? De har rätt till läkare och andra barnspecialister och rätt till vård, så står det också i barnkonventionen.)
Nej, alla beslutsfattare, sätt er in i FN:s barnkonvention ordentligt. Ha sedan modet att kräva att det tagna beslutet rivs upp eftersom det är felaktigt och strider mot barnkonventionen och ta upp "ärendet" igen.
Man kan ändra felaktiga beslut även på allra högsta nivå. Men det krävs mod!