Insändare: Tystnaden i kulturdebatten

Först undrade jag varför det var så tyst. Det liksom ekade i lådan. Och ändå verkade det finnas mycket att prata om. Rykten hade spridits ända till fastlandet om att Region Gotlands arbete med samverkansmodellen var ett skräckexempel.

Nu har jag börjat förstå vad det kan handla om. Tystnaden alltså. Kulturstrategen skulle ha tystats ner uppifrån för sitt engagemang för ett scenkonsthus. Så viskas det i alla fall.

Det som förvånat mig i sammanhanget är varför en strateg engagerar sig så starkt för något när det inte finns några egentliga underlag, ingen strategi, ingen vision. En kulturplan som inte innehåller något att hålla sig i när det blåser kallt. Kulturplanen liknar mer en uppräkning av vad som finns av kulturutbud och det som i planen kallas för målsättningar är ospecifika påståenden utan mätbarhet eller tidsram. Då är det inte självklart att gå ut och säga att Gotland behöver ett scenkonsthus mest av allt.

Gotland behöver säkert ett bättre scenkonsthus men i nuläget vore det kanske bättre att lägga krut på ett bra samtal, en bra och genomtänkt kulturplan och en strategi för hur öns kulturliv ska kunna utvecklas. Och det är väl vad en strateg ska arbeta med. Samtidigt är det sorgligt att inte taket kan vara högre och att människor verkar plattas till för sina åsikter om det nu är sant såsom viskningarna säger.

Ett skäl till varför det inte finns någon kulturdebatt värd namnet på Gotland kan vara att de kanaler som den skulle kunna föras i inte fungerar. Alla läser inte papperstidningarna regelbundet. På helagotland.se är det närmast omöjligt att skapa sig en överblick eftersom debattartiklar inte länkas ihop och redaktionella texter försvinner efter någon dag och måste därefter sökas upp.

Kulturfönstret som var ett bra initiativ har knappt några besökare alls i dag och bloggen Ö-möjligt ligger nere för räkning. Det behövs en samlande plats för att en debatt ska kunna föras annars är det som att skicka ut sina åsikter i en tom rymd. Eller snarare i flera parallella universum.

Ett annat och kanske viktigare skäl till att debatten inte förs tror jag är rädslan för att just plattas till. Rädslan att som obekväm och debatterande kulturproducent bli utesluten från de kulturstöd som man så väl behöver och som administreras av de tjänstemän och i förlängningen politiker som eventuellt får kritik i en öppen debatt. Och om viskningarna talar ett uns av sanning så är säkert även tjänstemän rädda för vad som kan hända om de går ut med vad de tänker och tycker. Det blir en förlamande tystnad.

Men trots allt detta. Gotland har massor att erbjuda i form av bra kultur. Kampen går vidare och jag drömmer fortfarande om att tystnaden hävs, att vi alla vågar lyfta bladet från munnen och att skräckexemplet vänds till att vi blir bäst i klassen.