Socialtjänsten kritiseras då och då för att inte vilja ta till tvång för att lyfta missbrukare ur drogberoende.
Det sker ofta när anhöriga ser hur personer i deras närhet bryts ner. För en tid sedan skrev signaturen Anna i Gotlands Tidningar om detta.
Det Anna beskrev rörde hennes far. Enskilda fall kan vi inte kommentera i en insändare. Däremot kan kanske några ord om den tvångslag Anna hänvisar till vara av värde.
Lagen om tvångsvård av missbrukare, LVM, har kommit till som en sista utväg när en person har lång tid av missbruk bakom sig. Lagen syftar till att avbryta ett livshotande missbruk och motivera klienten till behandling under frivilliga former.
Socialtjänstlagen har ett tydligt fokus på frivillighet och delaktighet.
Alla försök till behandling på frivillig väg ska vara uttömda innan en ansökan om tvångsvård kan bli aktuell.
Erfarenhet visar att effekterna av tvångsvård är tveksamma. Det måste finnas en vilja till förändring för att vård ska bli framgångsrik.
För att socialtjänsten ska omhänderta en vuxen missbrukare enligt LVM måste klientens läkare, en socialsekreterare eller en nära anhörig göra en anmälan.
I den utredning som följer tillfrågas läkare och andra källor - även utan klientens medgivande. Visar utredningen att klienten behöver vård enligt LVM begär socialtjänsten detta hos förvaltningsrätten som fattar beslut om ingripande.
I de allra flesta fall säger rätten ja till en sådan begäran.
Förra året öppnade socialtjänsten på Gotland 24 utredningar om tvångsvård. Sex av dem ledde vidare till handläggning och beslut i förvaltningsrätt. Sett till befolkningsunderlaget driver socialtjänsten på Gotland förhållandevis många mål vidare till förvaltningsrätten.
Vård enligt LVM kan pågå i upp till sex månader. Senast då ska klienten ges vård utanför institutionen, vid annat behandlingshem eller i öppenvården.
Nya perioder av vård enligt LVM kräver nya utredningar och nya beslut.
De flesta missbrukare på ön är rätt väl kända av socialtjänsten och vi har så regelbunden kontakt som möjligt.
Vi vet att behovet av hjälp och stöd växlar över tiden och vi försöker möta med insatser på frivillig väg. Men ibland kan tvångsvård vara nödvändig.