Trots fler insatser ökar sjukvårdsbehovet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta har till viss del lyckats då det görs alltfler operationer inom de diagnoser med flest patienter (ex. gråstarr och ortopedi) men trots detta ökar behoven. Samtidigt har vi på Gotland uppdraget att erbjuda gotlänningarna samma goda vård och behandling som övriga boende i Sverige. Med en befolkning på bara 58.000 innevånare lyckas vi ändå driva ett akutsjukhus, med allt vad det innebär, trots svårigheterna som hör ihop med litenheten. Detta beror i första hand på kompetenta och professionella medarbetare men också på förståelsen och kunskapen av värdet av en väl fungerande hälso- och sjukvård hos de som fattar de avgörande besluten.
Kring denna analys råder ingen politisk oenighet och alla är överens om vilka svårigheter som finns idag och som vi har att lösa inför framtiden. Men Gustav Hoffstedt (m) har från sin avlägsna horisont på fastlandet en uppfattning, som han mycket regelbundet torgför, att det enbart handlar om mitt dåliga ledarskap. Detta innebär att antingen övervärderar han min roll eller undervärderar samtliga ledamöter, inklusive de som företräder (m), i hälso- och sjukvårdsnämnden. En nog så hård dom över partikamrater, men föga av gott ledarskap. Visst kan mitt ledarskap ifrågasättas såväl av andra som av mig själv men samtidigt försöker jag odla en egenskap som är ett måste för alla förtroendevalda - att lyssna! Min ambition är att nämnden skall vara enig i så många beslut som möjligt för att vi skall ha den långsiktighet som behövs för ett utomordentligt svårt och viktigt område. Och denna ambition har lyckats väl då det bara varit 6 voteringar, förslag till andra beslut och åtgärder, under 2,5 år. Moderaterna var delaktiga i en av dessa omröstningar vilket innebär praktiskt taget fullständig politisk enighet och att moderaterna inte presenterat några andra alternativ!
Ekonomin har varit svår och kommer säkerligen, när behoven och möjligheterna ökar, att även i framtiden vara en utmaning. Då Hoffstedt gärna kommenterar mitt ledarskap med anledning av de negativa ekonomiska resultaten vill jag ändå komplettera bilden med att enbart 2001 var underskottet 75 miljoner med Lena Celion (m) som ordförande. Så stort underskott har jag inte ens sammanlagt under denna mandatperiod! Om detta enbart kan hänföras till dåligt ledarskap så uppfattar jag signalen som tydlig att Celion inte är aktuell för liknande uppdrag i framtiden?!
Senaste positiva resultatet, 1997, var med undertecknad som ordförande men detta efter oerhörda rationaliseringar med uppenbara svårigheter för alla de som omfattades av dessa. Rationaliseringar som idag inte längre är möjligt att upprepa.
Men trots svårigheterna utvecklas vården hela tiden och under 2005 genomförs den vård/behandlingsgaranti som det enbart pratades om under den tidigare majoriteten. Andra strategiska nyckelområden är hemsjukvård, hälsofrämjande hälso- och sjukvård, prioriteringar, rekrytering och medborgarkommunikation. Allt detta inom de ekonomiska ramar som kommunfullmäktige anslagit. Inte minst det förebyggande arbetet kring en bättre hälsa för gotlänningarna är ett ansvar för oss alla och ger bättre möjligheter att möta de framtida behoven inom sjukvården.
Jag tror att om Gustav Hoffstedt, samtidigt som han blev mantalsskriven (och dagen efter invald som ledamot i kommunstyrelsen) också hade bosatt sig på ön, hade han haft stora möjligheter att få samma erfarenhet och kunskaper som nuvarande ledamöter i hälso- och sjukvårdsnämnden. Istället odlas ordspråket "tomma tunnor bullrar mest" och all analys, dialog och eventuella förslag lyser med sin frånvaro.