Tänk om i fråga om arenahallen och Hällarna
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror att många Visbybor inte känt till Hällarnas storslagenhet förrän debatten började föras. Det tog lång tid även för mig, kanske beroende på att platsen så länge varit militärt område och att bommar länge hindrade från att ta sig in på området. På senare år har jag gått där ofta och fylls alltid av samma känslor av lycka - Hällarna är en plats för meditation och påfyllnad av skönhet, inte minst vintertid, då vinden kastat bäckens vatten över gräs och träd och klintbranten är täckt av isformationer.
Eva Bofride tycker att Gotland har massor med storslagen natur och att allt inte kan bevaras. Hon har rätt: att till exempel vandra klintkusten mellan Ihre och Häftings är fantastiskt. MEN Eva Bofride glömmer en sak: alla har inte tillgång till bil (detta har en sommar med bruten handled och förbud mot bilkörning påmint mig om). Om man är hänvisad till att gå eller cykla är Hällarna det närmaste man kan komma en orörd, storslagen natur och detta alldeles intill Visby!
Området är inte stort och ger ändå samma känsla av ensamhet och storslagenhet som reservatet norr om Ihre. Varje intrång kommer att ta bort denna känsla: en arenahall med all trafik i den norra delen, bostäder längs Toftavägen (trafikljud, synintryck av modern civilisation) och Kneippbyns önskemål om att få ta den södra delen (den som känns som en förtrollad skog med murgröna i träden och ett område, där man skulle vilja tälta en sommar och gå ner och bada på morgonen).
Politiker, tänk framåt: natur ger lugn och motståndskraft mot sjukdomar, en lyckokänsla som ger ny kraft inför livets alla krav. Detta om något är väl något att locka med inför flyttning till Gotland.
Lars Thomsson tycker att naturälskarna ska nöja sig med att få ha kvar femtio meter utan bebyggelse närmast havet. Jag antar att en bebyggelse snart leder till krav på en asfalterad gång längs havet, påminnande om den vid strandpromenaden, så att alla kan ta sig fram - och stängsel mot klintkanten, så att inga barn ramlar ner. Inte hade jag velat bo där ute med upptäcktspigga söner!
Politiker, än är det inte för sent att tänka om! Den, som kan medge, att man bestämt sig, innan man tänkt efter riktigt och sedan ändrar sig - den politikern respekterar jag och skulle kunna tänka mig att rösta på i framtiden!
Vänligen