Var hämtar vi framtidens (med)arbetare på Gotland? Och i Sverige?
Från Lettland, Litauen, Polen och övriga Östeuropa? Människor som kommer hit och arbetar under miserabla förhållanden och sedan åker hem igen? Jag tycker inte det är en hållbar utveckling.
Det finns många ungdomar och vuxna som gärna vill bo på Gotland. Man vill att Gotland ska bli deras nya hem där man kan etablera sig och sin familj. Men vad händer? De som kommit till ön och sökt skydd från förtryck, krig och ett elände som är obeskrivligt deporteras tillbaka till sina hemländer. Eller till ett boende på fastlandet i väntan på att ett brev ska avgöra deras öden. Vi talar om människor som du och jag och som är utsatta för ett godtycke som är helt ovärdigt ett samhälle som säger sig bygga på humanism och medmänsklighet. Några får stanna – andra måste lämna och ingen förstår varför…
Vi som har tagit emot dessa trasiga och ledsna människor, är arga, besvikna och bestörta över myndigheters och politikers nonchalanta attityd. Politiken har svikit sina ideal, åtminstone de ideal vi trodde på när det var dags att lägga en röst i valurnorna. Alla, med ett lysande undantag, påstod att de står för värderingar som borde gjort dessa deporteringar omöjliga.
Mina vänner Hamed, Mustafa, Ali och Ismail har nu ombetts bege sig hem till Afghanistan, ett land man lämnade för många år sedan och där framtiden är ett totalt mörker och ett ekande tomrum. Flera andra väntar på Migrationsverkets godtyckliga avgörande. Skulle vi behandla våra egna barn på det sättet? Skulle du vilja se din son eller dotter bli utsatt för en så kränkande behandling?
Men alla ska bort från Gotland. Och dom är inte ensamma. Många hundra av de som kom för ett år sedan är nu deporterade till annan ort – där Migrationsverket upphandlat billiga platser.
Jag tycker det är sjukt. Helt crazy. Som socialdemokrat så är måttet rågat. Den politik som kommer ut från Rosenbad ligger inte i nationens intresse när det gäller tillväxt och utveckling. Inte heller i mitt intresse som vän av Gotland och engagerad i det gotländska näringslivet. Då bortser jag från ord som ” humanitet” och och barnkonventionens krav på att ”barns bästa” ska vara ett ledord i alla beslut som tas rörande barns hälsa.
Många gotlänningar visar nu civilkurage och har tagit saken i egna händer och vägrar att släppa ifrån sig de människor som visat förtroende och tillit i ett läge där man känner djupaste förtvivlan. Det är stort och starkt och visar på något som ofta saknas – civilkurage.
Det som sker nu är ohållbart. Moraliskt ohållbart. Flyktingar är inte djur som man kan hantera som boskap på väg till slakthuset. Stoppa den ovärdiga politiken som skadar oss alla!