Svårt att bo på den gutniska landsbygden
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min tjej som blev kvinna och jag som blev gubbe under dessa år fick ett fint liv på ön. Nu är jag ensam och har det fint som pensionär men längtar hem till till Gävle. Det är svårt att bo på den gutniska landsbygden. Båten till fastlandet har lämnat kajen minuter innan bussen från norr, öster, nord och syd kommer till busstationen. Kostnaden för parkering på Luftfartsverkets parkering på långtidspark Flygplats Visby oftast högre än Skyways pris för en stol till Arlanda. LFV ett gäng girigbukar med ingen förståelse för ön Gotland och illa anpassade till tidens gång.
Ljugarn har belysning. Tack! Minns mitt 50-tal. Första gången på väg på cykel till jobbet på Halute backe strax för midnatt cyklade jag för långt. Fick vända. Återvände till fadershusets barack. Satt trygg bakom radiomottagare till dagsljusets återkomst. Fick i morgonljuset, hemma, klä av mig , krypa ned i min sängkamrats närhet.
Bodde på Hemse några år. När vi närmade oss Hemse möttes vi av ytterligare en 40-wattstlampas milda sken. Då sjöng vi: "I fjärran ser vi skenet från ett lyckans land".
Ljuset från en lampa är ett bud till en ensam själ på väg hem i natten.
Du är inte ensam. Vi är många tillsammans. Vi kan.
Tillägg: Vicke Nordberg, Skär, Fårö är än i dag min guru. Han gav mig ordet "sängkamrat". Det vårdar jag än idag som den pärla det är.